Varför tatuerar man bilden av en gris på just vänster fot? Vad betyder egentligen ett tatuerat ankare? Hur ser man om en fullriggare är en äkta sjömanstatuering? Den typen av frågor och mycket mer får man svar på i boken Svenska sjömanstatueringar.

Det här är ingen ny bok, men den fångade mitt intresse där den stod på hyllan i butiken på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg. Jag har alltid lockats av äventyret ute till havs. Begäret efter en egen tatuering har för länge sedan slocknat, men tanken på hur livet till havs såg ut i sjöfartens begynnelse slutar aldrig att fascinera, i alla fall inte mig. Här följer förlagets beskrivning, några intressant fakta om tatueringar generellt varvat med ett gäng härliga fotografier, samtliga tagna från Medströms Bokförlag / Publisher Produktion AB.

"De svenska sjömännens klassiska bildvärld är full av magiska symboler, skepp och marina föremål. Dessutom myllrar den av mer eller mindre glömda referenser till populärkulturen, inte minst den amerikanska. Boken Svenska Sjömanstatueringar tar oss med till suggestiva hamnkvarter, de seglande skeppen och en till stora delar försvunnen värld."

Svenska sjömanstatueringar gavs ut 2014 av Medströms Bokförlag. Den är 183 sidor tjock och väger nästan ett kilo. Värt att nämna är också att den fortfarande finns till salu.

Tatueringar har funnits i tusentals år. De äldsta kända kommer från ismannen Ötzi som levde omkring 3300 f.Kr. i det som idag utgör norra Italien.

Den mest spridda formen av tatuering är den polynesiska, som upptäcktes under James Cooks expeditioner och därefter spreds över världen med sjömän.

I Europa lär tatueringar ha förekommit fram till kristendomens intåg under tidig medeltid. Därefter var det i västvärlden nästan uteslutande sjömän och kriminella som bar tatueringar. Med tiden blev det även vanligt i det militära och kom åter att bli mode på 1980-talet. Stockholms första tatueringsstudio etablerades 1972.

Text: Anna-Lena Elled