Till Medelhavet på 25 dagar

Klockan är sju och solen skiner när vi släpper förtöjningarna i småbåtshamnen i Duisburg, mitt inne i Tyskland. Vi går sakta mot floden Rhen längs en stenpir, som i några meter ger oss skydd mot den starka strömmen. Ute på floden går en 130 meter lång pråm som slåss mot de flera miljarder liter vatten som varje sekund forsar ut mot Nordsjön. I motsatt riktning kommer en annan pråm lastad i tre våningar med nya Mercedes. Den blir omkörd av en pråm som är så tungt lastad med kol, att det praktiskt taget inte är något fribord kvar.


Kväll på Rhen. Foto Thomas Veber

Jag är medveten om att de kommande två hundra kilometerna blir de svåraste på kanalturen till Medelhavet. Kan motorn klara den starka motströmmen? Jag skulle verkligen ogilla om vi behöver vända och gå medströms till Holland, men om strömmen är för stark, kan det bli nödvändigt. Jag trycker ner gasreglaget och långsamt accelererar vi till 6,3 knop. Det är nästan full gas. Vattnet griper hårt tag i fören på Anna Lisa när pirens skydd försvinner. Siffrorna på gps:en som visar vår hastighet över grund blir mindre och mindre. De stannar på 1,6 knop.

“Det är okej”, ropar jag till min gast, Poul. 1,6 knop är trots allt 3 km/h. Tillräckligt för att klara av Rhen.

Fina gamla byar på vägen. Foto Thomas Veber

Vi hade inte behövt kämpa mot strömmen på Rhen. Det finns nästan ingen motström om man går in i Holland och söderut genom Belgien och Frankrike. Men vi har bråttom. Vi är på väg till Karibien, och på vägen ska vi till ett 50-årskalas i Barcelona. Det är 2600 sjömil från Östersjön till Barcelona om man seglar runt den Iberiska halvön via Engelska Kanalen och Biscaya. Om man tar genvägen via Europas floder och kanaler är det bara 1000 sjömil. På floderna är vi i stort sett oberoende av väder och vind och är aldrig inblåsta. Vi kan köra varje dag och det är en bekväm genväg till värmen.

“Vi kommer att klara det på en månad”, sa jag till alla innan vi började. Det fick rutinerade kanalfarare att skaka på huvudet.

“Det hinner du aldrig. Det är för långt och det finns alldeles för många slussar”.

Min fru Margareta och jag har redan gått kanalvägen två gånger tidigare, så vi väljer att lita på oss själva. Vi kan klara det, om vi ser det som en transportsträcka.

De stora slussarna ser respektingivande ut, men är faktiskt enkla att slussa i. Det är de små slussarna som ger utmaningar med strömmar och förtöjningar.

Bonn, Düsseldorf, Köln... Det är stora städer som försvinner i Anna Lisas kölvatten. Vi kör från sju på morgonen till sex om kvällen. Poul serverar kaffe, nybakade bullar och mackor med makrill. Dagarna är långa och hårda, men det vägs upp av utsikten över gröna berg och små mysiga byar.

När vi lämnade Östersjön i Travemünde och kom in på Elbe-Lübeck kanal räknades avstånden inte längre i sjömil utan i kilometer. På de små kanalerna i Frankrike ändrades skalan till slussar. Här är det inte avståndet som bestämmer hur lång tid det tar, det är antalet slussar.

“Hur långt är det till nästa stad?” frågar jag besättningen på en annan båt.

“Det är sju slussar.”

På en vanlig dag i Frankrike kan vi klara upp till 30 slussar, men avverkar bara cirka 15 sjömil (jag kan inte få mig själv till att räkna avstånd i kilometer).

På den lilla Canal des Vosges i Frankrike, får vi en “telecommande” ombord på Anna Lisa. Det är en fjärrkontroll, som gör att vi kan styra slussarna själva. I det IT-jobb jag har sagt upp mig från, var min huvuduppgift att optimera IT-processer så att vi kunde spara tid och vara effektiva. Därför är min glädje stor, de helautomatiska slussarna som vi kan styra själva sparar oss mycket tid. Nu ska vi inte vänta på att slussvakten har tid att öppna slussportarna. Automatiseringen gör det effektivt. Trots de automatiska slussarna ser jag efter några dagar att det fortfarande finns möjlighet till optimering. Systemet kan enkelt bli ännu snabbare och effektivare.

Foto Thomas Veber

Mittellandskanal. Foto Thomas Veber

“Lugna dig”, säger jag till mig själv. “Man har inte båt för att vara effektiv och snabb”. Även om vi har bråttom ner till Barcelona, reser vi fortfarande i en båt. Var det en fråga om att snabbt komma fram kunde jag ha flugit. Det tar bara tre timmar jämfört med en månad i båten. Effektiviteten förstör mycket av glädjen och upplevelserna, och det är ju upplevelser jag vill ha på denna resa. Från båten ser jag de skogklädda bergen som stiger högt upp från det gröna vattnet vi färdas på. Jag får uppleva lugna morgnar när näktergalen sjunger till morgonkaffet. I hamnarna har jag möjlighet att träffa de varma och hjälpsamma tyskarna.

”Ni är våra gäster, så självklart behöver ni inte betala hamnavgift”, sa hamnkaptenen i en liten hamn på Rhen strax utanför Düsseldorf.

”Kom och fira med oss”, sa mannen som precis blivit pappa och bjöd oss på snaps.

”Jag kör dig till macken”, sa ägaren till en lokal motorbåt när han såg alla mina tomma dieseldunkar. Vi hämtade 110 liter diesel i hans svarta Mercedes. Efteråt bjöd han oss på öl och fotboll på en pub.

Om jag hade varit effektiv och flugit skulle jag inte ha träffat fransmännen, som trots språkbarriären, varmt hälsar och önskar ”bon voyage”.

I slussen bestämmer jag mig för att släppa effektiviteten. Vi ska skynda oss, men vi måste göra det långsamt. Det är när du tar dig tid att stanna upp, som äventyret och de stora upplevelserna kommer.

Socialt sluss. Foto Thomas Veber

Korta fakta Östersjön-Medelhavet

Tid

Hela resan från Travemünde i Östersjön till Port St Louis i Medelhavet tog 25 dagar. Det var bara två av dessa vi inte körde. En dag för att det var problem med motorn, och en dag då floden Sâone var stängd p g a för mycket vatten.

Rutten

Från Travemünde söderut genom Trave och Elbe Seitenkanal. Sedan västerut på Mittelland kanal till Rhen. På floden var det några långsamma dagar mot strömmen till Koblenz och Mosel. Upp för Mosel till Canal des Vosges (tidigare Canal del Est), sen medströms på franska floderna Sâone och Rhône.

Kanalavgift

I Tyskland, Holland och Belgien är slussarna nästan alltid gratis för fritidsbåtar. I Frankrike måste man dock betala för färden på kanalerna. Priset beräknas utifrån båtens storlek, och för Anna Lisa som är 9,4 x 3,15 m är kanalavgiften för en månad 109 €.

Diesel

Vi använde sammanlagt 516 liter diesel till en kostnad av 550 €. Förra gången använde vi bara 350 liter, men nu har vi en 27 hk motor mot tidigare 14 hk.

Hamnavgifter

Vi har inga större behov av att gå in i en marina. Det finns så många underbara bykajer och kanalbrinkar att förtöja vid. Anna Lisa är helt självförsörjande på el och värme, så det är inte något vi behöver gå i hamn för att få. Sammanlagt la vi 52,50 € i hamnavgifter.

Påmastning

En av de största posterna på resan var att få masten på igen i Medelhavet. Det var två lyft som behövdes. Det första för att få masten av båten så jag kunde förbereda den. Den andra för påmastningen. Det kostade 50 € + 140 €, totalt € 190. Eftersom vi redan hemma hade lagt masten på däck, sparade vi pengar till avmastningen.

Upplevelser

De andra gångerna genom Europa har det tagit 2,5 månad respektive 1,5 månad. Man kan därför tro att det inte fanns någon tid för upplevelser denna gång, när vi gick varenda dag från morgon till kväll. Naturligtvis har det varit väldigt lite sightseeing i land, men det har ändå varit många upplevelser, främst genom möten med andra människor.

Det finns en härlig stämning bland båtägarna på kanalerna och folk hjälper gärna varandra, även i land. Jag har dagboken full av minnen med söta och hjälpsamma tyskar och fransmän.

Storlek på båt

Kan du göra det med egen båt? I norra Europa är kanalerna djupa och broarna höga. Ska man hela vägen ner till Medelhavet är det dock följande mått på båten som gäller:

Max. djup: 1,80 meter

Max. höjd: 3,5 meter

Max. bredd: 5 meter

Max. Längd: 38 meter

Text Thomas Veber

Top