Det borde finnas en skylt som säger “Välkommen till Doldrums”. Då skulle det vara mycket enklare att veta att vi är här. För det känns verkligen inte som om vi är i Doldrums – dvs. om du inte tittar upp på de massiva molnformationerna som hänger över oss. De senaste 24 timmarna har vi seglat stadigt i 15-20 knop. Det är inte normalt i the Doldrums.

Doldrum ska vara helt vindstilla. Doldrums ska vara fruktansvärt för en seglare. Det ska vara dramatiskt – men inte för att stora sjöar sköljer över båten utan precis för den raka motsatsen.

Men vi ska inte klaga. Man brukar säga att det är de små sakerna som gör en lycklig. Och det stämmer just nu för oss på SCA-båten. Bara för att vi har vind så känns det som om vi vunnit högsta vinsten. Stacey säger att detta är en 9,5-dag på en tiogradig skala. Det som saknas är att se en av våra konkurrenter.

Den bästa delen av Libbys dag var morgonens positionsrapport. "Jag ville att vi skulle vara den båt som var längst ut i lovart. Men jag förväntade mig inte att avståndet till resten skulle vara mer än 15 nautiska mil. Så när jag fick rapporten och såg vårt spår och de andras spår så blev jag förvånad. Men vi är i linje med de som ligger först och ju mer jag tänker på det, desto bättre läge tycker jag vi har. I teorin så bör vi komma först ut ur det här”

Som ett resultat att vara den nordligaste båten så blev vi också först över ekvatorn – för sista gången i Volvo Ocean Race 2014-2015. Vi ser det både som en milstolpe och ett mycket gott tecken…

Corinna Halloran/Team SCA