Kim och Viktoria beslutade sig för att lämna Sverige på obestämd tid för att segla. De sålde hus, möbler och bilar, gav sig ut på en 13 månader lång segling runt Atlanten och in i Medelhavet som bland annat innehöll en vinst av ARC+ 2022 och en flykt från Dominikanska Republiken med hjälp av UD. Som uppvärmning till äventyret seglade de hem sin nyinköpta drömbåt Alexandra från Södra Portugal till Stockholm året innan de kastade loss “på riktigt”.

Det här är del 2 av 2. Första delan hittar du här; Familjen släppte allt för ett 13 månader långt äventyr till havs - Tankar förverkligas.

När vi hörde av sig till Kim och Viktoria för att lyssna hur deras upplevelse att segla ARC+ med familjen var, fick vi ett 13-månaders äventyr till svar. Det här är en historia om segling, drömmar och att svetsas samman som familj. I den här artikeln får du följa med dem på deras andra del av äventyret; att cruisa runt bland paradisöarna i Karibien, returresan och vad de tar med sig i ryggsäcken hem.

Seglarfamiljen anländer till Karibien och börjar sina liv som “Live aboards”.
Foto: Travis Ranger, Arthur Daniel / Atlantic Rally for Cruisers

Cruising bland de Karibiska paradisöarna

Det var i Karibien som Kim och Viktoria kände att livet som “Live aboards” startade på riktigt. Helt plötsligt var de på plats där de sett alla YouTubers segla runt! De hade anlänt relativt tidigt till Karibien (den 29e november), så det var fortfarande lugnt i ankringarna. Grenada ligger långt ner i söder, vilket utgjorde en perfekt utgångsplats att ö-hoppa norrut.

“Det finns mycket att se och många öar att besöka. Men som vanligt söker sig majoriteten till samma ankringar. Våra finaste minnen och bästa platser var när vi la oss lite bortanför de mest populära ankringarna.” förklarar Viktoria. Hon tipsar även om appen Navely; ett utmärkt komplement till cruising guide-böckerna, där man kan hitta de gömda paradisen.

Med hjälp av appen Navily kan man hitta de undangömda pärlorna bland ankringar i Karibien. Foto: Kim Silfving

En positiv aspekt av att cruisa i Karibien är infrastrukturen för seglarna. Det finns en “dingy dock” på de flesta restauranger, Customs office, matbutiker etc. I vissa hamnar hämtas ens tvätt upp på båten av tvätteriet och levereras till båten sen igen. Mycket annorlunda från hur det funkar att cruisingsegla i Europa.

På vägen ner runt Europa träffade familjen inte så många andra familjer, utan då fick barnen leka med varandra. Det förändrades dock när de anlände till Las Palmas och mötte upp alla andra “barnbåtar” i ARCen. Då fick både barnen och Kim och Viktoria många nya seglande vänner som de mötte upp väl på andra sidan i Karibien. Där var det lätt att träffa ännu fler nya vänner. Att ta en snorkeltur eller middag med en total främling var inte något märkvärdigt. Öppenheten och nyfikenheten på andra människor var underbar och något Kim och Viktoria kan sakna nu väl hemma i Sverige.

“Det kändes som om alla vi seglare delade ett äventyr. Alla var öppna, pratsamma och villiga att hjälpa till på alla sätt man kunde. Det var bara att hoppa i jollen och åka upp till närmsta båt och säga hej, så var en vänskap påbörjad.

Strandhäng på paradisöarna med nya seglarvänner man träffade under äventyrets gång. Foto: Kim Silfving

Kim och Viktoria håller med varandra om att gemytligheten präglar de Karibiska öarna. Både bland seglare och lokalbefolkningen är människor pratsamma, nyfikna och hjälper till med bästa förmåga. Rastakulturen, musiken, finger lickin’ Jerk Chicken och tokiga karnevaler utmärker sig längst pärlbandet av öar upp mot Puerto Rico/ Dominikanska Republiken. På de lite mer “lyxiga och amerikaniserade” öarna som St Barts, BVI & St Martin är kulturen dock inte lika markant. På Dominikanska Republiken upplevde familjen helt plötsligt en blandning av latino och rasta! Det tyckte alla familjemedlemmar var spännande efter ett par månader av “rastakultur”.

När de anlände till Kuba var det som att komma till en helt annan värld. “Det är ett så konstigt land fyllt av otroligt vänliga människor. Det var definitivt en höjdpunkt på resan att komma dit och något vi aldrig glömmer.” berättar Viktoria.

Vänliga och hjälpsamma människor vart man än vänder sig någonstans. Foto: Kim Silfving

Därifrån gick seglatsen vidare till Bahamas, vilket blev långt över familjens förväntan. Ett sant paradis där de östra öarna var helt tomma med de mest häpnadsväckande ankringar. Eller, helt ensamma var de inte… Alexandra hade sällskap av amerikanska lyxfiskebåtar, vilka tävlade i att ha flest och längst fiskespön. En stark kontrast till Kuba där befolkningen tvingades fiska i däck eftersom det är förbjudet för kubanerna att äga en båt.

“Att få en inblick i länder och människors liv är det häftiga med att resa. När du flyttar ditt hem från ö till ö, land till land och kontinent till kontinent blir du för en tid en del av alla de samhällen du passerar. De intryck, erfarenheter och lärdomar vi fått tror jag har gjort att vi blivit mer öppna och nyfikna som människor. I alla fall hoppas jag det.”

Retur-resan: från Karibien hem till Medelhavet

Hem till Europa skulle familjen. Men hem var inte Stockholm än. Istället satte de kurs mot Medelhavet, via Bermuda och Azorerna. Dock hade ett åskoväder parkerat mellan Bahamas och Bermuda, vilket gjorde att de fick vänta i flera veckor innan de kunde börja sin hemresa. Ingen förbättring på prognosen syntes och familjen var redan lite sena enligt deras tidplan, så de fick ta det lilla väderfönster som fanns och hoppas på det bästa. Hela vägen till Bermuda slalom-seglade de mellan åskmolnen. Radarn fick jobba oavbrutet på att tracka molnen bäst den kunde. Det blev många undanmanövrar för att parera de värsta nedslagen. När de väl fick ropa upp Bermuda Radio för att få lov att segla in i Bermudas vatten, då de närmade sig land, drog de en suck av lättnad.

Slalom-segling mellan åskmolnen. Foto: Kim Silfving

På Bermuda fick familjen förstärkning av tre nya besättningsmedlemmar. De kände inte varandra sedan tidigare, så detta var en vild chansning. Men det blev succé! På överfarten mellan Bermuda och Azorerna prickade de in ett perfekt väderfönster. Det började visserligen med spöregn i två dygn samt en del sjö. Då var det en del tveksamma miner ombord. Men sen tittade solen fram, alla fick torka och sjösjukan försvann. Livet blev på topp igen. I väder och oväder hade alla både roligt och mysigt ihop. Tre vuxna på däck och snäll sjö gjorde att barnen fick mer utrymme ombord.

Kim och Viktorias yngsta dotter Nora-Li klargjorde för sina föräldrar innan returresan att hon skulle klara av en överfart på 11 dagar, men mer än så skulle hon inte gå med på! Som tur var lyssnade båten Alexandra och seglade som ett skollat troll hela vägen in i Horta. Efter 10 dagar och 10 timmar hade de anlänt till Azorerna. Ingen prisceremoni som väntade denna gång, men en middag på Peters bar och muralmålningar på vågbrytaren dög gott som firande.

11 dagar är tolererbart, men inte mer än så! Det klargjorde yngsta dottern Nora-Li. Foto: Kim Silfving

En middag på Peters bar och muralmålningar på vågbrytaren dög gott som firande i Azorerna. Foto: Kim Silfving

Trots underbara upplevelser och mängder av nya vänskaper längst vägen längtade barnen hem. Ett år är lång tid när man är 6 och 10 år. Barnens hemlängtan är ett av skälen till att familjen kände sig nöjda efter 13 månader.

Lärdomar, att svetsas samman & några avslutande tips

“Att få spendera varje dag tillsammans med sin familj medan man ständigt utmanar sig själv och hamnar i nya situationer gör att man svetsas samman. Man blir ett starkt team.” berättar Viktoria. Under året har familjen mött många prövningar som krävt att alla fyra hjälper till på de sätt vi kan. Bland annat har de tappat styrningen på plattläns i ett sund i 25 knops vind. De har behövt fly från Dominikanska Republiken med hjälp av UD, skördat flera undanvindssegel, vilka strösslats ut som confetti i vattnet och skrämt bort späckhuggare.

“Alla dessa situationer har vi löst på bra sätt tillsammans. Det har gjort att vi nu är trygga med att tillsammans klarar vi allt.”

Familjen har delat helt otroliga stunder tillsammans. Barnen har testat flera av de sporter Kim och Viktoria tycker är kul, som till exempel kitesurfing. De har även testat på nya aktiviteter ihop. De har dansat i månsken på nattvakterna, bakat massor av gott och snorklat på otaliga rev. Tillsammans har de lärt känna nya människor och utforskat nya platser. De har varit helt lost i hur busslinjerna fungerar och inte fattat något när ägg helt plötsligt var "out of season".

Tillsammans har familjen provat på flera aktiviteter och vattensporter. Extra kul är det när barnen uppskattar sporterna som föräldrarna också tycker om. Foto: Kim Silfving

“Ryggsäcken är full av roliga, tokiga och helt magiska minnen som vi plockar fram med jämna mellanrum.”

En stor anledning till varför familjen beslutade sig att segla iväg på långsegling var för att de upplevde att livet hemma tågade på i en rasande fart. Logistik och livspuzzel gjorde att de fick lite tid till att njuta av livet till fullo och att vara med varandra. När deras yngsta dotter var nyfödd fick Viktoria cancer och efter det ändrades synen på vad som är viktigt i livet.

“Vi lovade varandra att uppfylla de drömmar som dök upp. Denna långseglingen fick bli den första drömmen att bli förverkligad.”

Viktoria avslutar med att säga; till alla som drömmer om något. Gör det bara. Det finns alltid ett sätt som ni kan uppfylla era drömmar på. Ibland krävs det bara lite mod och kreativitet.

Foto: Kim Silfving

Följ Kims, Viktorias, Junis och Nora-lis äventyr på deras instagram @Dream_of_Alexandra. I P3 verkligheten kan du även lyssna på Viktoria då hon berättar om familjens segling från Portugal när de fick påhälsning av späckhuggare på Biscaya.