Grädde på moset är det där lila extra som gör att ett schysst mos blir fantastiskt. Motsatsen, dvs det där på toppen av ett gött mos, som gör att det smakar beskt och om man har otur kan det förstöra hela matupplevelsen, det skulle jag kalla bajset på moset.

Jag har haft en sådan upplevelse i natt, låt mig få förklara varför. Just nu sitter jag i bilen på väg hem från Mallorca, tillsammans med 2*Bergström. På Mallorca har vi seglat vår första världscup för året och det i klockrena seglingsförhållanden, ungefär som svensk högsommar fast med mer vind och större vågor.

Tävlingen gick dessutom bra, vi känner att utvecklingen går åt rätt håll och vi kan vara med och utmana båtarna i toppen. Den enda plumpen i protokollen var väl att vi var nära att omvandla båten till en ubåt. I en tajt start tappade vi kontrollen över båten och gled in i den danska olympiskamästaren från 2008,vilket orsakade ett hål i sidan på vår båt. Det racet fick vi avbryta när vi kände att skrovet blev alltför tungt för att kunna konkurrera med båtarna ovanför ytan. Efteråt kom vi att skämta mycket med tyskarna om just det racet.

-Mayday Mayday, we are zinking, we are zinking

-This is the german Coast Gard, what are you thinking about?

Se videon nedan så förstår ni skämtet.

Detta var inte bajset på moset, det var möjligtvis en lite för stor klump potatis i moset. Att 49ern går sönder är vardagsmat och vi hade varit förskonade tidigare under regattan, då det blåste på riktigt ordentligt och många fått hela sin regatta förstörd.

Bajset kom istället på vägen hem på autobahn i Kasselbackarna. Vi hade två båtar på släp efter bilen, den ena vilar på en aluminiumställning över den andra. Klockan är 04:30, det är 2 grader varmt och småregnar. Alla sover utom chauffören som stannar till och tar en pisspaus. Till de sovandes förskräckelse kommenderas samtliga ut i regnet, då hela aluminiumställningen har vikt sig och den övre båten ligger och vilar på den undre.

Tur i oturen var i alla fall att ingen båt eller mast verkar vara skadad och vi påbörjade en febril tankeverksamhet, hur skulle vi få med alla prylar till Sverige? Lösningen blev att flytta över den ena båten från släpet till biltaket. Efter en och en halv timmes jobb med mobiltelefoner som ficklampor och åtskilliga svordomar var vi återigen klara för att avfärd och kunde fortsätta resan mot Sverige.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det var gött mos på Mallis men det blev lite bajs på vägen hem. Nu är vi i Sverige och har gått hopp om att klara oss hela vägen hem, punktering är vår värsta mardröm just nu som vi för övrigt lyckades få under hösten på väg hem från OCR i KSSS.

Victor Västernäs

victor@searchmagazine.se