NÄSTA

LISA BLAIR - FÖRSTA KVINNAN RUNT ANTARKTIS

September 07, 2017 @ 15:01:36   Foto Dean Coopman


1 AV 6

 


 

Lisa Blair

 

 

 

Den 21e Juli när hon kom i hamn till Albany, Australien blev Lisa Blair den första kvinnan att segla solo runt Antarktis. Jag har fått en exklusiv intervju med henne där hon berättar om allt mellan mastbrott och nära döden upplevelser!

 

 

 

-Vad är det som driver dig till att hålla med det du gör?

 

-Många människor frågar just det. Jag började inte segla förrän jag var 20 då jag fick ett jobb som kock på en segelbåt i några veckor. Jag blev frälst vid havskappsegling direkt men jag visste inte hur jag skulle fortsätta. Istället började jag jobba på ett köpcentrum med att sälja kostymer. Jag hatade det och började läsa böcker om solosegling, jag blev fäst vid tanken att man är helt oberoende av någon annan ute på havet.

 

-Till slut signade jag upp mig för att segla Clipper Round The World Race (tävling runt jorden där man seglar åt fel håll, dvs mot vindströmmarna). Jag fick chansen att lära mig av mer erfarna seglare och när racet var färdigt hade jag bevisat för mig själv att det är möjligt. Efter Clipper seglade jag solo till Nya Zeeland och tillbaka och älskade det. Det var efter det som jag började försöka få ihop sponsring för att segla runt Antarktis. 

 

 

 

-Vad har varit den största utmaningen genom alla dina seglatser?

 

-Det var att faktiskt att förbereda Antarktis-seglatsen, det tog 2,5 år. Först och främst var det tufft att få in tillräckligt med pengar men också att göra båten redo. Det var otroligt stressigt att få ordning på båten och säkerhetsutrusta den. När jag väl lämnade hamn mot Antarktis kändes det som att jag redan hade klarat utmaningen.

 

 

 

 

 

 

-Vad var tuffast, Clipper eller att runda Antarktis?

 

-De var tuffa på olika sätt. Clipper var svårt för att jag seglade med ett gäng främlingar, där alla hade olika personligheter. Dessutom försöker man segla så snabbt som möjligt hela tiden. Runt Antarktis behövde jag inte pusha fullt ut hela tiden eftersom målet var att komma runt i ett stycke. Däremot ger solosegling en helt annan typ av mental utmaning. Som när jag bröt masten påväg till Antarktis. Det blåste 20 m/s och vågorna var sju meter höga. Ett vant gick av och jag fick invänta hjälp för att sedan göra om mitt försök två månader senare. Hela den situationen fick mig att ändra min syn på riskerna. Nu förstod jag att det faktiskt kan ske, men samtidigt vet jag att jag är kapabel till att hantera en sådan situation.

 

 

 

-Hur kändes det att vara såpass isolerad?

 

-Ja… Det är en speciell men härlig känsla. Man seglar vid Point Nemo och är närmare rymdstationerna än civilisationen. Samtidigt finns det satellitkommunikation idag och jag var inte lika ensam som Robert Knox-Johnston var på sin tid. Jag hade dessutom förberett mig i 3,5 år vilket gör att man har en stark mental inställning.

 

 

 

-När var du som mest rädd?

 

-När jag började om mitt försök efter att masten gått av. Det började närma sig vinter och prognosen hade ökat från 8 meters vågor till 10-15 meter. Jag satt i båten och lyssnade på vågorna som dunkade in i skrovet. Varje våg lät som ett pistolskott. Jag visste att min båt vilken sekund som helst kunde bli min kista. Det var fruktansvärt, men som sagt, mastbrottet gjorde mig mer medveten om riskerna men också mer självsäker på att jag kunde klara av nödsituationer.

 

 

 

-Hur hanterade du kylan?

 

-När det var som kallast var det två grader i vattnet och 1,5 grader i luften. Blåsten gör det ännu kallare. Jag försökte vara nere i båten så mycket som möjligt. Jag spenderade ungefär 90 procent av tiden inne och gick bara upp när det verkligen behövdes. Jag kokade ofta upp vatten som jag lade i påsar för att ha under kläderna.

 

-När jag bröt masten var jag tvungen att spendera en lång tid ovanför däck för att reda ut allting. Då drabbades jag av hypotermi (kraftig nedkylning). Om man inte behandlar det snabbt tar det inte lång tid innan man hamnar i koma och till slut dör. Som tur var visste jag hur jag skulle behandla det. Jag bytte om till torra kläder och försökte få upp kroppsvärmen frenetiskt och klarade mig bra till slut.

 

 

 

-Vad är ditt nästa projekt?

 

-Det är Rolex Sydney Hobart Race i december. Jag samarbetar med Team Magenta (ett projekt som drivs av några av kvinnorna från Team SCA för att få in fler tjejer i professionell segling). Tanken är att vi ska ha fyra erfarna kvinnor och fyra yngre, så att varje yngre seglare får var sin mentor. Det kommer faktiskt bli den första helt kvinnliga besättningen i tävlingens historia!

 

-I maj nästa år är planen att försöka bli den första kvinnan att segla solo non-stop runt Australien. Jag tror faktiskt att det kommer bli tuffare än Antarktis-seglatsen. Det är mycket mer båtar och grund på vägen så jag kommer inte kunna spendera alls lika mycket tid under däck.

 

 

 

Följ Lisas kommande äventyr på hennes facebooksida.

 

 

 

Text och intervju av Måns Holmberg.



KOMMENTERA

Security Image

RELATERADE ARTIKLAR

LÄS SENASTE NUMRET

page1

DE FEM MEST LÄSTA

Styrbord? - (video)

Klassisk italiensk styrbord-barbord situation. Se klippet nedan.  

Fyra personer räddade efter haverer...

Fyra personer blev i söndags eftermiddag räddade i land, efter att deras segelb&...

Piccolo Orso Racing rapporterar frå...

Piccolo Orso Racing från KSSS är på J70 VM i Porto Cervo. Hör vad Ma...

JSM 2018 till KSSS

Efter en lång process i sökandet efter arrangör av JSM 2018 står det...

Lista: 5 heta cruisingbåtar på Marknad

Kolla in dessa båtar som ligger ute på Search Magazine Marknad! Perfekta f&oum...




















































x