Svenska kappseglares fantastiska äventyr

Dessa sidor tillägnas bedrifter inom svensk segling som inte alltid kommit den breda allmänheten till kännedom. Det är inte för att de saknar spänning eller sensmoral utan för att de helt enkelt inte passat inom ramen för det traditionella regattareportaget. Nu är det dags att ändra på detta. Den här gången får vi bland annat möta en av bröderna i en trio som betytt, och fortfarande betyder mycket för svensk segling.

Rätt man på rätt plats?

Bröderna Peter, Jörgen och Ulf Sundelin har en imponerande meritlista. Sedan debuten på sextiotalet har de seglat hem fina resultat i flera klasser. Ett tag var de oslagbara i Drake. 1971 till exempel, då vann de SM, EM och VM. Störst är ändå hur de med sitt guld i 5.5-metersklassen räddade det svenska anseendet under det annars så medaljfattiga OS i Mexiko 1968. En av nycklarna till framgången var hård träning. Bröderna tränade mer än svenska seglare någonsin gjort tidigare. De var bland annat tidiga med att lägga träningsläger utomlands för att inte tappa formen under de mörka och kalla månaderna här hemma. Efter att de avslutat sina egna karriärer har de fortsatt att bidra till svensk segling bland annat som tränare och förbundskaptener.

Allt det där känner ni naturligtvis till. Men alla kanske inte vet att bröderna, förutom att ha gett svensk segling fina resultat och en nyskapande träningskultur, också har bidragit med många roliga hyss och upptåg. Det finns en uppsjö av historier och händelser. Till exempel har det inte alltid varit ordning på hur många de varit i besättningen, eller ens vilken båt de skall segla.

Det är tidig sextiotal och lördagsmorgon i GKSS hamn. Det är vackert försommarväder och solen värmer vinterstela kroppar. Jörgen och gasten Kåre Söderblom är nästan klara för att lägga loss. De tävlar i den heta Stjärnbåtsklassen och runt dem kokar hamnen av aktivitet. Många är nyfikna på de tillresta Stockholmarna som enligt ryktet skall vara riktigt snabba. Folk kommer fram och tjingsar, och passar samtidigt på att stämma av hur Stockholmarna tänker göra med ”kränggast”, eller ”ösgast” som Göteborgarna kallar det.

I Stjärnan får man lov att segla med två eller tre personer ombord. I lättvind seglas båten bäst på två men blåser det lite mer är det bra att vara en extra person ombord för att kränga på kryssen och ösa på länsen. Alla går och sneglar på varandra. De lokala toppbåtarna som styrs av Pelle Petterson och John Albrektsson verkar köra med bara en gast och resten hänger på. Gör man som alla andra är man i alla fall inte ensam om att göra fel resonerar nog de flesta. Flickvänner och kompisar som stått redo att gasta ger sig besvikna ut till tribunen för att titta på istället.

Starten kommer allt närmare och båtarna börjar nu ge sig av. De små klinkbyggda träekorna kryssar ut genom den trånga hamnen i tilltagande vind. Vid horisonten i riktning mot Vinga syns små ljusa stråk som skvallrar om en byggande sjöbris. Jörgen och Kåre ser på varandra och ler. Nu skall de visa Göteborgarna hur man bäst seglar deras egen båt. Väl ute i startområdet testar de lite kryss och konstaterar nöjt att man skulle kunna haft lite mer vikt ombord. Femmans skott går och som skjuten ur en kanon hoppar deras väl undanstuvade kränggast ut ur den minimala ruffen där han legat och tryckt sedan tidig morgon. Runt om i konkurrentbåtarna syns långa ansikten. De känner sig som genier och med extra vikt på kanten är de snabbast och står som vinnare vid dagens slut.

I senare nummer återkommer vi med fler äventyr signerade bröderna Sundelin. Bland annat rörande de vilda diskussionerna om vem som egentligen seglade vilken båt under OS i Tallin.

Text Fredrik Aurell