Fastnet 1979

En tragedi och en lärdom

När kappseglingen Fastnet och årtalet 1979 nämns tillsammans väcker det fortfarande obehagskänslor hos många. Extremt väder överraskade seglarna och innan stormen var över hade 15 personer mist livet. Vad var det egentligen som hände? Hur kunde det gå så illa? Vad har vi lärt oss av den tragiska händelsen?

Lördag – Start i Cowes vid lunch. Kryss genom Solent. Mulet, mestadels god sikt, vind 4-6 m/s, SV.

Söndag – Först kryss i lättvind, tidvis dimma. Långsamt ökande.  Första båt rundar Lands End på kvällen. Prognos för kuling (14-17 m/s) från måndag em.

Måndag – Först bleke, långsamt ökande. Sträckbog Bb. Storm (21-24 m/s) på kvällen. De större båtarna rundar Fastnet sedan halvvind/slör Sb. Svår natt; hög sjö, sjösjuka, båtar överges.

Tisdag – Stormen kulminerar V-NV, orkanstyrka (33 m/s) lokalt. 15-20 meter höga vågor, flera riktningar. Stormen bedarrar vid middagstid.  

Onsdag - Solig och lugn dag, två tredjedelar har brutit. Största räddningspådraget sedan andra världskriget. 136 personer har evakuerats. 15 seglare har omkommit.

Vad var det som hände?

Klockan 13:30 den 11 augusti hörs en knall från startkanonen på Royal Yacht Squadron i Cowes och 303 båtar ger sig av. För de förväntansfulla besättningarna har den 608 sjömil långa kappseglingen bara börjat. Deltagarantalet är rekordstort och man har fyra till sex dygns spännande havskappsegling framför sig. Men innan de når havet måste de navigera sig igenom ”the Solents” förrädiska tidvatten och sandbankar. Ute på Atlanten fördjupas lågtrycket som fått namnet “Y” och det rör sig mot Europa snabbare än vad metrologerna förutser.

Veckan innan Fastnet hade varit ganska blåsig och lågtrycken från Atlanten avlöste varandra. Två dagar tidigare hade man till och med ställt in en av bankappseglingarna i Admiral’s Cup. Men den här lördagen blåser det 4-6 m/s och solen skiner. För 57 av båtarna var Fastnet den femte och avslutande seglingen i Admiral’s Cup, IOR-båtarnas inofficiella VM som av många ansågs vara havskappseglingens finaste trofé. Regattan inleddes med kortare race på ”the Solent” och avslutades med Fastnet. Varje nation ställde upp med tre båtar i tre klasser. Sverige representerades av Big Shadow – 42 fot, Carat – 44 fot och Midnight Sun – 50 fot.

Det första dygnet efter starten blir lugnt. Natten till måndag rundar de första båtarna Englands sydspets Lands End och ger sig ut på oskyddat vatten. Under måndagen ökar vinden långsamt precis som prognosen förutsagt och båtarna gör god fart. Bengt Jörnstedt på Big Shadow minns.

”På måndagsförmiddagen kom vinden från Nordost och nu började den öka långsamt. Under dagens lopp vred den till sydväst och ökade till cirka 10 m/s och sjön var måttlig. Vi njöt av seglingen och var på mycket gott humör. Vi hade inlett racet mycket starkt och låg bra till bland betydligt större båtar. Under dagen ser vi hur det börjar mörkna vid horisonten och på eftermiddagen liknar den en svart vägg.”

 

Midnight Sun – 50 fot
Roger Nilson, 30, navigatör
Roger gör sitt andra Fastnet. Midnight Sun tar sig i mål utan allvarliga skador på vare sig båt eller manskap. Under slutet av stormen är stora delar av besättningen utslagen. Roger har beskrivit händelserna i sin bok ”Mot stormens öga”.
Roger Nilson och Hasse Bauer seglar Whitbread Round the World Yacht Race två år senare, här med Kap Horn i bakgrunden. Foto Skip Novak
Top