FASTNET 1979

September 09, 2014 @ 23:02:17   Foto Mary Evans Picture Library/Andrew Besley,

10297260 copy
10297260 copy
1 AV 10

En tragedi och en lärdom

När kappseglingen Fastnet och årtalet 1979 nämns tillsammans väcker det fortfarande obehagskänslor hos många. Extremt väder överraskade seglarna och innan stormen var över hade 15 personer mist livet. Vad var det egentligen som hände? Hur kunde det gå så illa? Vad har vi lärt oss av den tragiska händelsen?

Lördag – Start i Cowes vid lunch. Kryss genom Solent. Mulet, mestadels god sikt, vind 4-6 m/s, SV.

Söndag – Först kryss i lättvind, tidvis dimma. Långsamt ökande.  Första båt rundar Lands End på kvällen. Prognos för kuling (14-17 m/s) från måndag em.

Måndag – Först bleke, långsamt ökande. Sträckbog Bb. Storm (21-24 m/s) på kvällen. De större båtarna rundar Fastnet sedan halvvind/slör Sb. Svår natt; hög sjö, sjösjuka, båtar överges.

Tisdag – Stormen kulminerar V-NV, orkanstyrka (33 m/s) lokalt. 15-20 meter höga vågor, flera riktningar. Stormen bedarrar vid middagstid.  

Onsdag - Solig och lugn dag, två tredjedelar har brutit. Största räddningspådraget sedan andra världskriget. 136 personer har evakuerats. 15 seglare har omkommit.

 

Vad var det som hände?

Klockan 13:30 den 11 augusti hörs en knall från startkanonen på Royal Yacht Squadron i Cowes och 303 båtar ger sig av. För de förväntansfulla besättningarna har den 608 sjömil långa kappseglingen bara börjat. Deltagarantalet är rekordstort och man har fyra till sex dygns spännande havskappsegling framför sig. Men innan de når havet måste de navigera sig igenom ”the Solents” förrädiska tidvatten och sandbankar. Ute på Atlanten fördjupas lågtrycket som fått namnet “Y” och det rör sig mot Europa snabbare än vad metrologerna förutser.

Veckan innan Fastnet hade varit ganska blåsig och lågtrycken från Atlanten avlöste varandra. Två dagar tidigare hade man till och med ställt in en av bankappseglingarna i Admiral’s Cup. Men den här lördagen blåser det 4-6 m/s och solen skiner. För 57 av båtarna var Fastnet den femte och avslutande seglingen i Admiral’s Cup, IOR-båtarnas inofficiella VM som av många ansågs vara havskappseglingens finaste trofé. Regattan inleddes med kortare race på ”the Solent” och avslutades med Fastnet. Varje nation ställde upp med tre båtar i tre klasser. Sverige representerades av Big Shadow – 42 fot, Carat – 44 fot och Midnight Sun – 50 fot.

Det första dygnet efter starten blir lugnt. Natten till måndag rundar de första båtarna Englands sydspets Lands End och ger sig ut på oskyddat vatten. Under måndagen ökar vinden långsamt precis som prognosen förutsagt och båtarna gör god fart. Bengt Jörnstedt på Big Shadow minns.

”På måndagsförmiddagen kom vinden från Nordost och nu började den öka långsamt. Under dagens lopp vred den till sydväst och ökade till cirka 10 m/s och sjön var måttlig. Vi njöt av seglingen och var på mycket gott humör. Vi hade inlett racet mycket starkt och låg bra till bland betydligt större båtar. Under dagen ser vi hur det börjar mörkna vid horisonten och på eftermiddagen liknar den en svart vägg.”

 


“Jag tittar rakt akterut och bilden är som tagen ur en sjömans mardröm. En våg tornar upp sig i brant vinkel som ett fyravåning högt gråblått betonghus, helt nära, alldeles akter om oss. Vinkeln upp mot vågen är som att stå tätt intill Danvikstullsbron när den är maximalt lyft eller som att titta uppåt i en skidbacke för backhoppning. “


Väderleksrapporten hade varnat för styv, lokalt hård kuling, 20 m/s, men under måndagskvällen börjar det blåsa kraftigare än väntat och många besättningar blir överraskade då omslaget kommer hastigt. Sjön reser sig snabbt och de flesta båtarna bottenrevar storseglen. Ombord på flera båtar har man problem med att ta det sista revet då man inte har någon tamp fördragen och förhållandena börjar bli stökiga. På den svenska båten Carat ger man till slut upp med att få i revet samtidigt som man inser att man gör tillräcklig fart med bara en liten fock utan storsegel. Under måndagen får man uppdaterade prognoser med stormvarningar. Tyvärr missar många av båtarna informationen då de har fullt upp med att segla. Det kommer en varning om orkanvindar men varningen var 10 minuter sen och kom inte med i BBC:s vanliga sjöväderrapport så informationen når de flesta båtar först senare när det redan blåser orkan. Sent på måndagskvällen börjar de stora båtarna runda Fastnets Fyr. Det blåser nu full storm och vågorna har rest sig rejält. Så här minns Hasse Bauer på Carat rundningen.

”Fyren på Fastnet Rock, denna berömda, vackra, ensliga och mäktiga fyr, skjuter upp ur havet och jag minns hur tagen jag var av situationen. I ungdomligt övermod ropar jag ”Vi ses snart igen! Mig blir du inte av med!” Efter drygt sex timmar till rors är det dags att bli avlöst. Bakom fronten ökar vinden igen och det är nu som Fastnet Race 1979 ska visa sig från sin mest ilskna sida. Vi har hunnit runda i tid, fått sjön med oss men den bryter på ett mer allvarligt och förödande sätt än tidigare. Innan jag går ner under däck bestämmer vi oss för att byta från minsta genuan till stormfock, det vill säga bara segla för stormfock.”

Under tisdagsmorgonen kulminerar ovädret. De stora båtarna har det lite lättare, åtminstone psykologiskt, då de har rundat fyren och är på väg hemåt medan de små båtarna fortfarande är på väg ut mot rundningen. Det blåser nu ihållande storm över hela det yttre banområdet och lokalt är vinden uppe i orkanstyrka, över 33 m/s. Det är få båtar som aktivt kappseglar. De flesta koncentrerar sig på att överleva.

Fastnet seglas på ett område med relativt grunt vatten, cirka 60 meter. Under kappseglingen passerar man dessutom ett stort grundområde där det grundar upp till cirka 30 meter. När man läser beskrivningar och pratar med dem som var med är det slående hur få som kommenterar de extrema vindstyrkorna. Allt fokus hamnar istället på den besvärliga sjön. Våghöjden är nu 15-20 meter. På sina ställen är det kort och krabb sjö som bryter. Roger Nilson beskriver hur han tog ett djupt andetag varje gång han hörde hur det mullrade från vågen bakom. Strax därefter är besättningen i sittbrunnen helt under vatten för en stund. Många båtar slås omkull av sjöarna och nödanropen blir många. Kustradiostationen får ta emot larm om förlorade besättningsmedlemmar, avmastningar och roderhaverier. Flera besättningar överger sina båtar och går i livflottarna. Det är fullt kaos och en massiv räddningsinsats inleds.

Roger Nilson har just kommit ner från ett pass till rors. I vanliga fall brukar han inte styra men då flera i besättningen inte är i stånd att segla har Mange Olsson och Bobo Almkvist bett honom om avlösning. I besättningen råder utmattning och sjösjuka och flera är väldigt rädda. Från kojerna hörs snyftningar och rop på hjälp till både gud och mamma. Roger sätter på sig hörlurarna och lyssnar på sjövädret. I samband med detta sänder radion även en rapport om det allvarliga läget för seglarna i Fastnet race.

”Inga bra nyheter att sprida så jag beslutar att hålla dem för mig själv, åtminstone några timmar. Nu känner jag rädslan gripa tag även i mig. Jag tar mig till luckan för att se hur havet ser ut. Det allra första grådaskiga gryningsljuset blottar en syn som får mig att skaka av rädsla och blodet att frysa. Jag tittar rakt akterut och bilden är som tagen ur en sjömans mardröm. En våg tornar upp sig i brant vinkel som ett fyravåning högt gråblått betonghus, helt nära, alldeles akter om oss. Vinkeln upp mot vågen är som att stå tätt intill Danvikstullsbron när den är maximalt lyft eller som att titta uppåt i en skidbacke för backhoppning. Det var en skräckinjagande syn som jag, tack och lov, aldrig senare i mitt seglarliv tvingats uppleva igen.”

 

 

Midnight Sun – 50 fot
Roger Nilson, 30, navigatör
Roger gör sitt andra Fastnet. Midnight Sun tar sig i mål utan allvarliga skador på vare sig båt eller manskap. Under slutet av stormen är stora delar av besättningen utslagen. Roger har beskrivit händelserna i sin bok ”Mot stormens öga”.


Roger Nilson och Hasse Bauer seglar Whitbread Round the World Yacht Race två år senare, här med Kap Horn i bakgrunden. Foto Skip Novak


 

Big Shadow - 42 fot
Bengt Jörnstedt, 33, informell skeppare
Seglar bra inledningsvis och rundar Fastnet bara timmar efter 50-fotarna och ligger väldigt bra till i racet här. På tisdagen, då
stormen börjat bedarra, drabbas man av ett roderhaveri då hjärtstocken i kolfiber går av. Man riggar en nödstyrning och seglar till
Scillyöarna av egen kraft. Bengt arbetar på boken ”Vinden är fri” som kommer ut till hösten, den beskriver bland annat hans upplevelser från racet.

 

Hur kunde det gå så illa?

Det finns många bakomliggande orsaker till att ovädret som drabbade Fastnet 79 medförde katastrofala följder. Ett stort antal deltagare ställde upp. Många av dem var dessutom debutanter med liten erfarenhet av hårdvindssegling. Det faktum att väderinformationen inte nådde ut till båtarna snabbt nog bidrog till att dessa var oförberedda när ovädret kom. Många hävdar att det var designen av de moderna IOR-optimerade båtarna som bidrog till katastrofen då de var överriggade och länge blev liggande på sidan efter en broach. Flera båtar med samma nya typ av hjärtstock och roder i kolfiber som Carat fick problem. Det förekom problem med säkerhetsutrustning som inte fungerade eller var svåra att använda. Sex dödsfall kunde härledas direkt till säkerhetsselar och linor som inte fungerat. Livflottar var svåra att borda och inte säkra att vistas i bland de stora vågorna. Dessutom ser man flera fall där besättningarna tar dåliga beslut i sina utmattade tillstånd. Till exempel återfann man 19 av de 24 båtarna som övergetts. Flera av dessa var i gott skick och hade erbjudit besättningarna mycket bättre skydd än livflottarna.

Efter tävlingen gjorde RORC och RYA en grundlig genomgång av händelserna där man försökte reda ut vad det var som hade hänt.  Bland annat skickar man ut en omfattande enkät till alla besättningar samt intervjuar deltagare, räddningspersonal och experter. Rapporten är intressant läsning och man slås av hur mycket som är gångbart än idag. Rapporten leder till en skärpning av rekommendationer och krav på säkerheten vid kappsegling. Bland annat inom områden som båtdesign, utrustning, stormsegel, kommunikation och besättningarnas erfarenhetsnivå.

Vad kan vi dra för lärdomar av katastrofen?

En första är troligen ödmjukhet. Ingen båt eller besättning kan vara säkra på att de fungerar i den här typen av väder. Lita inte blint på väderleksrapporter, du är din egen bästa metrolog. Lyft blicken ur båten och bedöm väder och risker själv. Prata om och öva för extrema förhållanden. Se till att alla vet vad som skall göras för att ta ett rev i hårdvind, vid en man över bord situation och vid ett haveri. Skaffa små stormsegel och testa hur man sätter upp dem. Räkna med att ni blir trötta och sjösjuka. Ta medicin vid behov och försök hålla fast vid vaktschema och andra rutiner. Koppla fast dig på däck och överge inte båten om det inte är absolut nödvändigt.

Flera av rekommendationerna som togs fram i arbetet efter Fastnet lever kvar än idag så när du på nästa kappsegling tar tag i den överdimensionerade kroken och klipper in dig i linan som löper från sittbrunnen fram till fördäck kan du passa på att sända de omkomna på Fastnet 79 en tanke av tacksamhet.

 

 



































KOMMENTERA

Security Image

LÄS SENASTE NUMRET

page1

DE FEM MEST LÄSTA

Hans och Bobby. Foto privat

Har du koll på svenska seglare i OS?

Walléns fantastiska äventyr – ”Världens snabbaste av och påriggning”. Foto Stefan Rahm   ...

SPANIENS KUNG KÖPTE SEXOR – NYTT FÖ...

När Spaniens kung Juan Carlos abdikerat för två år sedan blev det ti...

Alex Thomson sätter ännu ett nytt r...

I torsdags skrev Alex Thomson in sig i historieböckerna ännu en gång. Den ...

Snart seglar de över Atlanten

Paret från Lysekil sätter snart kurs över Atlanten och förberedelsern...

VECKANS 5 MEST LÄSTA: Flygande Opti...

Titt som tätt överraskar ni läsare med att visa extra stort intresse fö...

















































x