Hans Wallén är en av vårt lands mest meriterade seglare. Han började vinna stora mästerskap redan som junior men nöjde sig inte förrän han fick sin OS-medalj. Förutom att vara en duktig seglare, som presterat i allt från Drake till Tornado, är Hans också känd för att vara en mycket underhållande historieberättare som gärna delar med sig av historier hämtade ur hans rika seglarliv.

Året är 1976. Hettan gör att luften över den asfalterade hamnplanen i Turkiet dallrar. Snart kommer sjöbrisen och närmare hundra optimistseglare är redo att segla ut till banan. Hans sneglar åt horisonten, små lätta moln börjar formas. Han är 15 år och bäst på plats. Äntligen är det dags att visa världen vad han kan. Han vet mycket väl att detta är hans sista chans. Hans spänner spännet på flytvästen lite hårdare, han är redo.

Två år tidigare hade han som gröngöling åkt till VM i Schweiz. Ingen utom Hans själv hade några större förhoppningar att det skulle gå bra. Hans seglade som en gud fram till slutet av regattan då han blev övertänd och gav bort ”allt”. Det slutade med en mycket hedrande, men i Hans ögon helt värdelös, silvermedalj; han hade inte vunnit något silver, han hade gett bort ett guld!

Ett år senare i Århus var det dags för revansch. Återigen seglade han bra. Han hade kommit långt med både seglingen och den mentala biten och hade god koll på anspänningsnivån – trodde han. Eftersom han nu var en av favoriterna blev han ett lätt villebråd för fula psykningar och avledningsmanövrar. Tyvärr fungerade det alltför väl och Hans tog sig inte ens till pallen.

Väl hemma i Hovås hos föräldrarna var han ömsom uppgiven, ömsom arg och ledsen. Hans minns hur hans mamma efter ett av hans vredesutbrott med efterföljande tårar faktiskt bad sin begåvade son att sluta segla. Hon sa åt honom att ingen idrott i världen kunde vara värd all denna smärta och besvikelse. Hans lyssnade på sin mamma och insåg att hon delvis hade rätt. Det skulle vara en stor uppoffring att sluta med sin stora passion men samtidigt fanns det många andra idrotter som till exempel utförsåkning och go-cart, två sporter som Hans både hade fallenhet för, och tyckte var roliga. Efter en tids uppehåll kliade det dock återigen i styrhanden och Hans satte igång att träna igen.

Under den korta pausen har han tänkt över vad det var som gått snett och inser att han måste träna hårt och förbereda sig på alla plan. Han skall vara bäst på båthantering och trim. Han skall se till att vara i tillräckligt god form för att orka driva båten hårt hela tiden. Hans material skall vara det bästa och han skall ha gjort ett urval som passar honom. Han skall lära sig ännu mer om väder, strategi och taktik. Han skall lusläsa regelböcker och prata med de gamla rävarna som har rutin. Aldrig igen skall han närma sig en rundning eller ett möte utan att ha fullständig koll på vem som har rätt till väg över vem och aldrig igen skall han behöva gå in i en protestförhandling utan en bra plan och kunskap om alla de engelska termerna för att föra sin talan.

Han inser också något som är mycket viktigare. Det kommer alltid finnas yttre faktorer som han aldrig fullt ut kan kontrollera. Hans börjar nu hitta sätt att hantera dessa på bästa sätt. En sådan chans med en lite udda lösning får han redan på SM. Regattan har gått bra och Hans leder men på hamnplanen kallar elaka tungor hans båt för ett fuskbygge. Hans bestämmer sig för att helt ignorera snacket och fortsätta segla bra. Det känns skönt. Näst sista dagen tar hans pappa emot honom vid slipen. Högröd i ansiktet förkunnar han, så att hela jolleplan hör, att sonen minsann inte har någon fuskbåt och att han skall segla den sista dagen i en lånad standardbåt med standardsegel för att bevisa sin oskuld. Först blir Hans förbannad på alla men bestämmer sig för att pappa har rätt och att det inte är något att uppröras över. Hans spikar alla seglingar sista dagen och vinner SM.

Under Hans tid i klassen hårdnar konkurrensen på hemmaplan rejält. Det är nu flera svenska killar som har god chans på en VM-medalj: Peter Hörwing, Dan Lovén, Lars Engström och Peter Thorwid för att nämna några. Detta är också början på en riktig svensk guldålder för optimist. Bra konkurrens bland seglarna i kombination med duktiga båtbyggare och segelmakare gjorde att Sverige under det kommande decenniet kom att dominera klassen.

Väl i Turkiet går allting precis så bra som han hade drömt om. Han har full kontroll på sin segling och sina känslor. När yttre irritationsmoment dyker upp, som det alltid gör på stora regattor och i nya kulturer, jobbar han lungt vidare med vissheten om att han har gjort alla förberedelser som han behöver göra. Hans VM kröns med en kappsegling där vinden vrider i hans favör vid varje rundning och där han, en efter en, hakar av sig konkurrenterna och korsar mållinjen långt före de andra i en avtagande eftermiddagsbris. Strax därefter mojnar det och han är den enda båten som klarar tidsgränsen. Efter tre års slit känns det ofantligt skönt att stå överst på prispallen och Hans gläds över att han inte tog sin mor på orden.

Text: Fredrik Aurell