Grabbarna på Chamsin som låter oss följa med på deras livs äventyr, att korsa Atlanten, har nu tagit sig över till karibien. Stort Grattis till de snygga röda byxorna! Nu kommer deras första skildring av överfarten. Det är ur Filip Åbergs ögon vi får dela sjösjuka, fiskelycka och tristess ombord under den första veckan på Atlanten. Gå även in och gilla deras Facebooksida.

Filip Åberg, femte och sista person som ansluter sig till besättningen innan den stora avfärden.

Jag befann mig då ca 51 grader ´N, 5 grader ‘Ö. I ett flygplan som lyfter från Belgien och kommer att hålla en syd, sydvästlig kurs mot Gran Canaria, Las Palmas .

Efter 5 timmars flyg och en bussresa lyckas jag äntligen finna Chamsin tillsammans med besättningen. Jag möttes av diverse uppgifter och förberedelser som skulle avklaras inom loppet av bara några få dagar.

Eftersom mina tidigare seglingserfarenheter begränsats till en ungdomsseglats under vecka 29 längst västkusten och ett spontant deltagande i en junior tävling i jollebåtarna 29er var jag mer lämpad att ta på mig ansvaret att införskaffa mat och vatten inför resan. Jag skrev ett kostschema med centraliserat vattenintag och varierande nyttiga maträtter rika på proteiner och kolhydrater.
Jag såg även detta som ett ypperligt tillfälle att göra mig av med dåliga kostvanor och valde därför att inkludera bönor som en huvudingrediens in mina väl elaborerade menyer.
Varorna fyllde tre stycken kundvagnar och hela sittbrunnen. En del av besättningen som var ovetande om mina inköp utryckte bittert deras starka misstycke om bönor när de fick syn på den första burken.

Massor av mat

Denna bitterhet gick snart över till ilska när ena burken efter den andra grävdes ur den första kassen. Oscar yttrade sig med ett språk som var fantasifullt med både könsord och hot, och han blev minst sagt verbal när han insåg att ytterligare fyra stora påsar fyllda med bönor skulle packas upp.
Vi fick dock lära oss vid senare skede att atlantseglingen varken gav utrymme eller tid för kräsna sjömän och denna stora debatt om bönorna snart skulle dö ut.

Oscar vid rodred

Vägrar ta sjösjuketabletter

4e december 2012 klockan var ca 22.40. Olika modifieringar på båten har genomförts, vi lämnar hamn och är oerhört spända inför resan. Vi hissar segel strax utanför piren och knappt en distans senare känner jag ett starkt illamående. Naiv och envis som jag kan vara hade jag tackat nej till sjösjuke tabletter och hela natten fram till klockan 6 låg jag med huvudet över mantåget och kräktes. Detta illamående pågick i 2 dagar till där jag satt apatisk i fosterställning vid akterspegeln.
Sjösjukan gick till slut över och dagarna därpå var de jag minns som behagligast under resan. Solen sken mellan molnen och värmen var uthärdlig med svala briser. Mathias håller besättningen i god form genom träningspass och håller våra humör uppe, Brännström bestämmer navigering och kurs, Oscar instruerar styrningen och segelformat och vi kommer de närmaste dagarna att respektera mat och-diskschemat. Det är god stämning, alla har sina respektive uppgifter och ordningen på båten sköts exemplariskt.

Innan avfärd på Gran Canaria

Utmaningen ligger inte själva seglandet

Vi fick lära oss att atlantsegling inte handlade så mycket om segling som det rörde sig om levnadsättet ombord på vår Beneteau First Class 10, 34 fot segelbåt.

Bortsett från att skota storen, focken eller spinnackern då och då så var det inte seglingen i sig som tog mest plats bland händelserna. En större utmaning var att uthärda de mindre komplikationerna så som att alltid tänka på ström och – gasolförbrukning, navigation, brist på sömn, matlagning när båten kränger, byta ut slitna tampar, gräva fram verktyg på svåråtkomliga platser… listan är lång.
Men vi hade minst lika många bra upplevelser.
 Vi hade till exempel många långlivade konversationer, vi spekulerade, disputerade och hade diskussioner fulla med olämplig humor och sarkasm.

En händelserik natt

Det var först i slutet på veckan man börjar känna sig rastlös. Mellan att styra och skota, läsa böcker, lyssna på talböcker och tillaga mat fanns det inte många andra sysselsättningar. Solen och värmen gjorde oss utmattade och passiva. Men eftersom dagarna liknade varandra så krävdes det inte mycket för att skapa spänning på båten. Som exempel citerar jag ett stycke från min dagbok:

-       Jag börjar mitt nattskift kl 24.00 som vanligt och byter av med Mathias. Under mitt skift så bestämde sig Filip och jag för att gippa. Under natten fick vi även syn på en lanterna några distanser bort. Vi blev lite bekymrade över att vi inte kunde identifiera fartyget och vilken kurs den höll men den passerade till slut ca 100 distans babord om oss. Alltså en tämligen händelserik natt!

Det var inte sällan att en sådan liten händelse fick mig att piggna till ute på atlanten och det kunde även resultera i långa diskussioner mellan varandra.
En annan glädjespridare var ljudet från fiskespöet när linan späns och rullen matar ut längd på linan. Att fånga fisken, döda den, filea den och till slut tillaga den var en väldigt tillfredställande.
Vi fick nämligen lära oss att fiskelinan var ett av de viktigare verktygen vi kunde ha ombord.  Det tog oss 6 dagar men vi fick till slut vår första fisk. En stor mahi mahi (guldmakrill) på 50 cm, Vi njöt något kopiöst av smaken av färskhet på köttet och det dröjde inte många dagar innan vi fick fler napp på kroken.

Fiskelyckan är total

Färsk fisk!

Var är den illaluktande korven?

Men knappt en vecka in på våra seglats börjar våra matsystem att falla samman. Vi hade fått mer fisk än förväntat så vi hade fortfarande inte förtärt matvarorna som var ägnade åt dag 2 menyn, vilket man kan tycka är positivt på så sätt att vi sparar en hel del mat. Men lukten av korven som hade ett tidigt utgångsdatum var inte lika uppskattat när stanken av salami sträckte sig ända fram till förpiken.
Eftersom vi inte har något kylsystem ombord var alla köttvaror väl uträknat placerade I olika påsar som numrerades efter ordning beroende på utgångsdatum på varorna vilket I sin tur resulterade I att vi fick leta igenom inte mindre än 16 stycken illaluktande påsar efter jakt på gamla korvar som skulle slängas.

På korvjakt

Dag 7 var en varm dag, ganska vindstilla och solen sken starkt. Vi hade gått över en vecka utan att duscha och denna dag var perfekt för att bada. Vi släpade en tamp 20 meter efter båten, tog med oss Go Pro kameran, cyklop och hoppade i med tampen i händerna.
Det var en riktigt ball syn att kunna se båten under ytan. Man får förståelse för hur överväldigande stort havet och dess djup är när man ser undersidan av skrovet som i jämförelse med havets oändlighet ser ut som en liten fläck, en imperfektion som glider på ytan.

Personligen så upplevde jag atlantövergången som relativt problemfri och bekymmerslös och ser fram emot att korsa havet ännu en gång med samma gäng.

/ Filip Åberg , Chamsin Sailing