Det är mitt hundrade försök för dagen, det kittlar ändå lite i magen och jag försöker tänka på andning, balans och kroppshållning. Jag intalar mig själv att detta blir gången då jag lyckas ta mig till andra sidan. Jag sluter ögonen och ser framför mig hur jag bara glider fram över linan, lika snyggt och avslappnat som Oliver och Tina. Jag får till en bra start. För ett ögonblick känns det som om jag har total kontroll över min kropp. Jag tvekar lite på mitten och avslutar med ett par desperata löpstegshopp. Men trots det svaga avslutet lyckas jag nå trädet på andra sidan och jag är lycklig som ett barn! Det kanske inte låter så märkvärdigt, att gå fem meter mellan två träd, knappa halvmetern ovan marken, men oj vad nöjd jag är med min bedrift. Och vad kul jag har haft!

I artikelserien ”Search testar träning” undersöker vi olika typer av aktiviteter som kan vara ett bra komplement till seglingsträningen. Bra fysik är viktigt för oss alla oavsett om siktet är inställt på OS-medalj eller om vi vill kunna njuta av en aktiv semestersegling. Efter en vinter med hård styrke- och uthållighetsträning tyckte vi att det var dags för mer lekfull träning med fokus på balans, bålstyrka och koordination. Vi bestämmer oss för att lära oss att gå på lina...

Slackline - vad är det?

Slackline är kanske inte träning i strikt mening. Visst finns det mästerskap och rekordförsök, men för de allra flesta utövare är det bara en tävling med sig själv och en lustfylld lek. Människor från alla världsdelar har roat sig med balansgång på lina lika länge som det funnits rep. Viljan att övervinna rädslan och förfina balansen sitter uppenbarligen djupt rotad i det mänskliga sinnet. Slackline i dess moderna form föddes på den amerikanska västkusten på tidigt åttiotal. Framför allt var det klättrare i Yosemite som fördrev tiden med att spänna upp sina plattband mellan träden och gå balansgång. De ägnade sig åt detta i väntan på ett bra läge att ta sig an ”El Capitan” eller någon av nationalparkens klassiska klätterleder. Snart insåg man att balansakterna, förutom att vara kul, också var en ypperlig träningsform och Slackline började sprida sig i klättervärlden. Det fick namnet ”Slackline” eftersom man använde plattband av nylon eller polyester som töjer sig till skillnad från lindansarnas stumma rep och vajrar.

Slackline är grymt kul och en riktig utmaning för både balans och kroppskontroll. Första gången vi testade var vi fyra stycken som turades om på en lina och trots att vi bara höll på någon timma utvecklades vi alla mycket och fick fin träningsvärk i bålen dagen efter. Grymt, det funkar!

Sedan dess har Slackline även spridit sig till
en bredare publik. Både till allmänheten men också till andra idrottare med stort behov av
bra balans, till exempel utförsåkare, gymnaster och kampsportare. Det finns en uppsjö av olika linor och olika sätt att använda dem. En del går på extra långa linor och på hög höjd mellan berg och hus, andra över vatten. Vissa spänner linan hårt och använder den lite som en studsmatta för att göra akrobatiska trick.

Hur gör man?

Vi ville testa men hade varken utrustning eller kunskap. Efter lite efterforskningar upptäckte vi att det finns informella grupper av slacklinare runt om i landet. Vi hängde med ett gäng i Göteborg och fick prova en nybörjarlina som sattes upp i en somrig park mitt i stan. Det verkar i allmänhet vara ett skönt och avslappnat gäng som håller på med Slackline. Man hjälper varandra och det är ingen större press på att prestera. Vill man gå på linan gör man det, vill man bara hänga och titta på går det också bra. Vi hade väldigt kul, både på linan och där i skuggan under träden.

Slackline är grymt kul och en riktig utmaning
för både balans och kroppskontroll. När det är en nybörjare som skall testa för första gången sätter man upp en kort lina nära marken och spänner den hårt. Fördelen är att man inte slår sig om man ramlar och man orkar försöka många gånger eftersom det är lätt att kliva upp på linan

igen. Det tar tid innan man hittar balansen och kan börja gå framåt. Men även de frustrerande försöken i början, då man bara står och skakar som en nervös Elvis, är faktiskt roliga och känns som nyttig träning. När man väl hittar balansen, lyckas lugna ner sina rörelser och får kontroll känns det helt grymt. Första gången vi testade var vi fyra stycken som turades om på en lina och trots att vi bara höll på någon timma utvecklades vi alla mycket och fick fin träningsvärk i bålen dagen efter. Grymt, det funkar!

Det bästa nybörjartipset är nog helt enkelt att vara riktigt envis och inte ge upp. Det verkar som om alla har sin egen väg och sina egna trix för att hitta den där balansen, men här kommer ändå några tips som fungerade för oss

• Stå på ett ben, med lätt böjt knä.
• Centrera vikten över linan.
• Sträck det lediga benet och armarna ut åt sidorna.
• Små rörelser och justeringar är bättre än stora. • Försök att slappna av, använd andningen.
• Fäst blicken i horisonten och titta längs linan, inte på fötterna.
• Börja inte gå förrän du hittat bra balans.
• Försök igen, ge inte upp.

Text: Fredrik Aurell