Solo bortom avlägsna horisonter, del 2

I förra numret började jag skriva om utmaningarna med att segla solo bortom avlägsna horisonter. Sedan dess har Talanta och jag dragit en sväng över Pölen (Atlanten) med ARC Racing Division, vann skiten och nu ligger Talanta på Sankt Lucia och väntar på nya äventyr. Närmast blir det Caribbean 600 i februari.


I föregående nummer (#6 2017) var jag inne på tankar som kanske för många är överkurs. Att hantera hallucinationer, sömnbalans och veta vad som är rätt segel på en hård undanvind över Biscayan är steg två. Först måste man våga sig ut på havet ensam. I det här numret fokuserar jag därför på grunderna; båten, dig själv och de första stegen.

En bra autopilot

Grunden för all solosegling är en bra autopilot. Självklart kan man på korta distanser och med en liten båt klara sig med någon form av låsning av rorkulten för att under ett par sekunder göra manövrer. Men nu tänker vi lite större båt och lite längre distanser. Bortom horisonten.

En bra autopilot måste känna hur båten rör sig, det vill säga ha någon form av gyro eller rörelsesensor. Den behöver en snabb kompass och den måste ha bra vinddata. Ska det fungera bra ska autopiloten styra på vindvinkel. Vi föredrar att styra på sann vindvinkel på undanvinden och skenbar vinkel på bidevind. Här är det alltså viktigt att vindinstrument och autopilot är integrerade. Självklart om syftet bara är att styra båten under manövrer så funkar det bar att styra på kompasskurs också. Men ska den vara effektiv medan du sover, sköter navigationen eller lagar mat behöver den styra på vindvinklar för att vara konkurrenskraftig.

En autopilot som styr på vindvinkel kan dessutom både slå och gippa effektivt. Den strävar då efter att styra på samma vindvinkel fast på den andra bogen. Är kompasskurs referensen så kan den bara ändra kurs med en fast vinkel.

Läs resten av texten (och mycket annat) i årets första nummer av Search Magazine. Prenumererar gör du här.

Text Mikael Ryking

Foto Ryking Ocean Racing

Top