Från 1908 och framåt har det byggts 1000 - 1200 skärgårdskryssare. Nästan alla är unika och byggda på en egen ritning. Det blev ungefär 60 av den från början största "modellen" SK55 (längre fram kom de större SK75, 95, 120 och 150). Hälften av 55:orna finns kvar. Det är underbart vackra snabbseglare.

Skönheten gäller inte minst interiört som bilderna från SK55 Rio visar. Jan Pettersson och Ulf Lycke välkomnar med fakta och lite ögongodis, i mahogny och vinröd plysch, från Rio byggd 1914.

Klassen SK55 blev mycket populär inom några år och de första båtarna var relativt knubbiga med kort vattenlinje som de föregående KSSS-kryssarna. Måtten var ca 10,5 m x 2,5 m men klassen växte på längden som alla andra skärgårdskryssare.

När skärgårdskryssarregeln antogs 1908 var det bara fyra klasser: SK22, SK30, SK45 och SK55. Siffrorna 22, 30, 45 och 55 står för den största tillåtna segelarean av storsegel och fock. Den ursprungliga regeln hade ett antal scantlings d.v.s. begränsningar i deplacement, skrovtjocklek och spantdimensioner, men sedan fick man rita en båt precis som man ville. Detta gjorde att regeln blev mycket populär eftersom det var enkelt att rita en båt och sedan bygga den.

Ett flertal konstruktörer har prövat lyckan i 55:a-klassen, alltifrån amatörkonstruktörer som K.E. Sjögren till Albert Andersson, som fick rita KSSS:s lottbåt 1914 och den Göteborgsbaserade Carl Holmström. Vårt grannland Finland bidrog också med konstruktörer som Gustaf Estlander, Zake Westin, Einar Olofsson och Gösta Kyntzell.

Skärgårdskryssaregeln spred sig snabbt till de omgivande länderna och även i Baltikum fanns det 55:or. Otto Eggers ritade Onda som byggdes i Reval (nu Tallinn) 1914 med måtten 12 m x 2,62 m. Vid KSSS:s hundraårsjubileum deltog den Lettiska Laimdota konstruerad av Löfberg och byggd 1920. I Danmark ritade och byggde på 1920-talet C. E. Hansen 55:orna Dia 1920 och Beluga 1922, för att ta några exempel. Den mest långväga exporten av en 55:a är Birger Jonssons Holmströmjakt Märta IV som såldes från Göteborg till Uruguay 1925 och sedan kappseglades där med framgång.

Det första konstruktionsgenombrottet i 55:a-klassen kom redan 1909 då Gustaf Schüssler ritade Hexe, en båt med mycket skarpare förskepp än tidigare båtar – hon gick också mycket fortare framförallt i lätt- och mellanvind. År 1915 ritade Erik Salander Eva med måtten 12,60 m x 2,35 m. Hon vann alla sina starter det första året och dominerade klassen totalt. Sedan byggdes ett stort antal Salanderritade 55:or. Andra konstruktörer försökte blanda sig i och familjen Holm i Gamleby ritade ett antal framgångsrika båtar där den bästa var Mayflower IV med måtten 14,60 m x 2,10 m. Båten finns i dag i Finland och går fortfarande fruktansvärt fort. Klassens längdrekord kom 1923 med den av Gustaf Estlander ritade Tanja som var 16,2 m x 2,25 m.

Den snabba utvecklingen av klassen gjorde att båtarna bara var konkurrenskraftiga något eller några år. Detta tillsammans med sämre tider efter första världskriget gjorde att kappsegling i alla större skärgårdskryssarklasser försvann i början av 1920-talet och de blev familjebåtar.

SK55:an fortsatte att vara populär och är det än i dag, det är nämligen den minsta skärgårdskryssaren där en familj kan bo bra under semestern och den största de enkelt kan underhålla. Detta har också medfört att många har haft kvar sina båtar länge. Det är inte ovanligt med ägare som har vårdat och seglat sin SK55:a i mer än 30 år. Rekordet är sannolikt Eva som ägdes av samma familj i 80 år. Omsättningen av båtar har varit väldigt låg, har man fått tag på en bra båt byter man inte bort den i första taget.

I dag finns det ca 30 SK55:or kvar, de flesta seglar i svenska vatten men ett antal har sålts utomlands de senaste åren. Efter 1925 har det bara byggts två traditionella 55:or: Singva ritad av Sjögren och byggd 1927 och La Liberté konstruerad av Salander och byggd 1934. På 1980-talet ritade Håkan Södergren en 55:a som byggdes i några exemplar i plast.

Båten på bilderna är Rio, hon byggdes som utställningsbåt till Baltiska utställningen 1914, där hon stod på avdelningen för "Sport och fritid". Båten ritades för att bli en idealbåt och är därför inte extrem åt något håll utan har snarare ett klassiskt än ett tidstypiskt utseende. Det första året ägdes båten av familjen Plym och kappseglades med bland annat O. Dahlström vid rodret och vann ett par seglingar. Hon såldes under sommaren 1915 till Axel Åberg som blev konstant sist. Åren 1922 och 1923 gick hon fort igen, troligen på grund av riggbyte från Gunter till Marconi, och blev bästa veteran-55:a vid KSSS seglingar.

Rio har bytt ägare och namn ett tiotal gånger och är renoverad i omgångar. I dag är hon i gott originalskick efter en omfattande renovering. Båten är helt komplett med hela originalinredningen, plyschdynor, orientalisk matta, bibliotek och vevgrammofon.

För att vara en så gammal båt så seglar hon mycket bra men är något vek. Man behöver plana ut seglen ordentligt vid vindstyrkor över 4 m/s, annars har man vatten långt upp på däck.

TEXT JAN PETTERSSON OCH ULF LYCKE