Plötsligt står vi alla där vid relingen. Som trollbundna beundrar vi de stora stålgrå kropparna som avtecknar sig som mörka skuggor i det djupblå vattnet bara 15 meter bort. De rörs sig till synes utan ansträngning, onaturligt fort. Precis som oss får de fart i varje våg, trots att vår fart och kurs varierar är de på samma avstånd hela tiden, och jag är ganska säker på att de har full koll på oss.

S/Y Cygnus Cygnus ARC 2018 – Day 11

POS: 17°30.200 N/ 52°34.700 W

TIME: 14:00  UTC

TWS: 17 kn

TWD: 105°

COG: 250°

WPT BRG: 265

Current speed: 9,2 kn

Distance to Saint Lucia: 523 NM

24 hours (midnight-midnight):

- Average speed: 9,16 kn

- Distance sailed: 220 NM

- Max speed: 16,8 kn

Vilken ynnest det är att få vara här ute och få dessa underbara naturupplevelser. Igår vid middagstid, fick vi närkontakt med två stycken valar. Vi seglade för styrbords halsar i tio knop, båten gungade stillsamt från sida till sida, fyra meter höga vågor rullade in och när de lyfte aktern sköt vi fart i nedförsbacken, solen sken, alla var glada. Plötsligt ropar och pekar Philip! Valarna höll sig på ca 15 meters avstånd hela tiden, de matchade vår fart och kurs perfekt. De simmade med oss i 10 minuter, sedan dök de plötsligt och var borta i fem minuter. De dök sedan upp bakom båten, återigen 15 meter bort, processen upprepades ett par gånger till. Det blev en sen och ljummen middag. Valarna var uppskattningsvis 7-10 meter långa och hade en liten delfinliknade ryggfena en bit bakom mitten på kroppen. Kropparna var mörka med ett stort vitt område under hakan, vi är ganska säkra på att vi såg den räfflade bälgen som bardvalar har. Är det någon därute som vet vad detta var för val och kan berätta något om dom?

Seglingen går fint, det verkar som om vi har klarare väder på mornarna och ostadigare väder med tropiska regnväder på kvällen och natten. I natt hade vi en period på ungefär tre timmar där ”squallsen” avlöste varandra oavbrutet. Vinden vred 40 grader, styrkan varierande mellan 10 och 29 knop. Ett tag regnade det så hårt att vi fick stänga varenda dörr och fönster i hela båten. Var man ute utan sjöställ blev man fullkomligt genomsur på bara sekunder. Jag var väldigt tacksam för mina Sail Racing-kläder med rejäl huva och muddar när det väl var min tur att stå vakt i hällregnet. Det är i alla fall varmt, så kan man bara hålla sig torr så går det fint. Denna stökiga natt var vi också mycket glada för att ha vårt rullbara kod0 segel i tålig ”cubenfiber” hissat. Idag på morgonen när det stabiliserat sig skulle vi hellre kört A4an men den ligger ju tyvärr i sin säck riven i trasor efter olyckan med fallet. 

I morse var jag uppe i masttoppen en tredje gång och inspekterade vår lagning. Allt ser bra ut och vi kör nu för fullt. Den här gången var det lite mindre sjö och jag kom på ett sätt att backa upp min säkring med en prusikknut (friktionsknut använd i klättring för att säkra sig mitt på ett rep) på det uppspända gennakerfallet. De lugnare vågorna och prusiken gjorde att jag både var mindre rädd, och inte alls blev sjösjuk den här gången. Jag tog mig till och med tid att ta några foton. Jag blir väldigt sällan sjösjuk och har bara spytt en gång, den gången låg jag på mage i kölsvinet flera timmar och jobbade febrilt med att tömma länspumpsfilter fulla med dieseldoftande slaggvatten mitt ute på en upprörd Nordsjö, så jag börjar inse att den där timman i masttoppen häromdagen kanske var lite stökig ändå.

Utan vår A4 saknar vi någon knops fart när det lättar ut men så fort det blåser går vi bra. Flera gånger under natten och nu på morgonen har vi gippat på skift. Vi gippade nyss till babord på ett tjugo gradersskift och seglar nu i bra fart rakt mot mål och har fått separation till våra motståndare i söder. Det senaste vädret säger att vår rutt borde vara mycket bättre, så kanske vi har en liten chans att ta in de ca hundra sjömilen vi ligger efter. Det kommer att bli tufft, men vi seglar trots allt i väldigt föränderliga väderförhållanden så allt kan hända.

Här kommer lite mer teknisk information om båten: idag har jag tänkt berätta lite om de system som gör det möjligt att segla denna kraftfulla båt på bara en eller två personer.

Först till riggen, det är en spridarlös rigg i kolfiber från Lorima med två vant och ett inre förstag. Det inre förstaget är hydrauliskt och används för att krumma masten speciellt då vi har undanvindssegel uppe.  Alla fall, rev, tackline etc. är neddragna till den främre sittbrunnen. Den ligger vid mastfoten och är lätt att komma till då den ligger alldeles utanför den främre salongsdörren.  Alla fall har egna Spinlockavlastare och här finns två stora Harken 70 elvinschar.

Storseglet har genomgående lattor, lazyjacks och tre fördragna rev.  Vi har två rullbara försegel, en liten, självslående kryssfock på det inre förtaget och en genua på det yttre. Båda dessa har elektriska rullsystem så man kan både släppa skot och rulla in seglet från rorsmansplats.  Vi hade tre undanvindssegel, nu har vi två hela segel kvar, en kod0 på rulle och en A2-gennaker med strumpa. När båten nöjesseglas finns det även ett stort parasegel för enkel undanvindsegling.

Alla skot är dragna till den aktre sittbrunnen/uteplatsen. Här finns två rorsmansplaster, en på varje skrov, här finns det en piedestal med ratt, vindinstrument, en skärm med plotter/radar/autopilot från B&G, gasreglage och reglage för bogpropeller. Härifrån sköter du i princip hela båten. Storskotet ligger på en hydraulisk travare och skotet kan trimmas från både styrbords- och babordssidan med två växlade Harken 70 elvinschar. Förseglen trimmas med Harken 60 elvinschar och en 46a med handtag. Även kicken är hydraulisk - äkta knappsegling där allt smidigt kan skötas av ett fåtal personer.

Alain knappseglar! 

Till lunch åt vi grönsakssoppa och sallad. Vi har gott om torkad och konserverad mat kvar men det färska börjar tryta. Som tur är har det visat sig att Alain inte bara är en konstnär med penna och papper, utan även med kniv och slev. Han slänger ihop de mest fantastiska maträtter med väldigt lite, han kan verkligen koka soppa på en spik - hans specialitet är lunchsalladen. Vi har börjat ransonera grönsakerna, enligt den senaste beräkningen kommer vi att äta två middagar till och kanske tre luncher. Av det färska har ett salladshuvud, fyra gröna tomater och en gurka kvar. Till middag idag blev det vegetariskt i form av en Indisk dahl gjord på linser, morot, lök och spenat med ris till.

Slutligen dagens biologiska spaningar. Vi har sett en fågel för första gången på många dagar, en vit måsliknande sak med gul näbb och en lång stjärtfena. Seglar jag över atlanten igen måste jag verkligen ta med en bok med fiskar, valar och fåglar, det vore så kul att artbestämma alla våra observationer. Schenholm verkar ha blivit botad från sin besatthet av flygfiskar, han fick tydligen sin bild till slut. Tyvärr verkar det som om han bara bytt objekt för sin besatthet. Han har nu klättrat upp på bommen och sitter och kurar med kameran framme vid storens halshorn. Där spanar han outtröttligt ut över den oändliga vidden av blått och vitt. Då och då drar han kameran från höften men en plötslig rörelse som om den vore ett hagelgevär. Oftast sjunker han besviken ihop igen, men då och då ser vi honom spritta till och skrika att det är valår men att han minsann skall lösa krisen. När vi ber honom sluta skrika sådär och komma ner ropar han ett käckt ”hajar du” på överdriven göteborgska. Fredrik är uppvuxen i Uppsala men har bott i Göteborg så länge att han tror att vi inte kan höra det.

Den första fågeln 

Linn (Fredriks fru reds. anm.), vi tror att vi har talat honom tillrätta, han kommer komma hem säger han. Om han  bara får till en bild på en hoppande val i solnedgång med en regnbåge i bakgrunden. Han säger att vi skall berätta för dig att att detta är hans nya ”skidåkare i vulkanutbrott”, och att du skulle förstå. Om sanningen ska fram är han kanske inte är helt botad från flygfiskeflugan trots allt. Han tog faktiskt en kort paus från valskådandet i morse och räknade ihop dagens flygfiskfångst, det hade blivit 12 ledsna laxar. Vi hade fått en med en helt annan färgteckning, en flygande abborre hävdar Schenholm med bestämdhet. Jag som faktiskt studerat lite marinbiologi är lite skeptiskt till artbestämmandet men färgteckningen var faktiskt lite lik. Sedan fick vi en upp en riktig baddare, den längsta hittills tror vi, den mätte in på mäktiga 29 cm. Vi fortsätter vårt flygfiskforskande hela vägen in i mål. Nu är det snart bara 500 M kvar, det kändes som en väldigt lång sträcka när man gav sig ut för att segla Gotland runts långa bana förr, men efter tio dagar på Atlanten känns det nästan som om vi kan känna doften av palmer och rom.