Det är ingen tvekan om Max målsättning. Och vägen dit är väl utstakad. Men inte ens om man har ett OS-guld i bagaget är segling på elitnivå en självklarhet. Så sent som i slutet av 2017 ramlade den sista och helt avgörande pusselbiten på plats för att han skulle kunna skapa rätt förutsättningar. Vi möter Max för att prata om livet som professionell seglare, långsiktighet, minutiös planering samt hårt och systematiskt arbete. För det är precis det som krävs för att få kliva högst upp på pallen.

Foto: Robert Deaves

Namn: Max Salminen

Född: 1988

Längd: 197 cm

Matchvikt (Finnjolle): X kg

Kommer från: Barsebäck

Bor: Med familjen i Malmö

Moderklubb: SS Pinhättan

Klubb: KSSS

Sysslar med: Olympisk segling

Äter helst: Frukost

Intressen: Jag har väldigt många intressen. Cykling av alla dess slag, skidåkning, både på längd och utför. Fiske är det senaste som jag har plockat upp. Långfärdsskridskor. Att det sker utomhus är nog den gemensamma nämnaren.

Bästa laddningstips: Med risk för att låta lite klyschig; det handlar om att göra precis som man brukar. Det är en konst i sig.

Max Salminen inledde sin seglarkarriär på samma sätt som många andra – i den lokala klubbens seglarskola. Han var sju år gammal och fick snabbt smak på kappsegling.

– Lilla SS Pinhättan arrangerade bara skola på somrarna, ville man segla mer fick man gå till den större kubben Malmö Segelsällskap och där gick jag en introduktionskurs för kappseglare.

Max blev bättre och bättre i Optimistjolle men fick aldrig riktigt till några resultat och 13 år gammal var han för stor för båten.

– Jag började segla E-jolle. Så småningom kom jag med i NM-laget och plötsligt kändes det som om jag faktiskt hade åstadkommit någonting. Jag fick blodad tand, det var spännande att resa och inspirerande att vara en del av något större, ett lag, och inte bara guppa omkring ensam i sin lilla jolle.

Max kände sig motiverad och började segla Laser. Han läste specialidrott och tränade en massa med Ängelholm Seglargymnasium och Jesper Stålheim.

– Nu började det bli en mer seriös satsning med träningsupplägg, träningsdagbok och utvärdering av uppsatta mål. Efter studenten ville jag testa för att se hur långt det kunde bära och jag har inte gjort så mycket annat än seglat sedan dess, om man inte räknar alla extraknäck mellan träningsläger och regattor förstås.

När Max blev för stor för Lasern gick han över till Finnjolle. - Dels är det båten jag kan segla med min storlek. Med 197 cm är det omöjligt att hålla vikten för Laser. Dels tycker jag att det är en fräck båt. Jag gillar utrymmet att utveckla materialet men också den fysiska aspekten, den fria pumpningen tillför verkligen en extra dimension som passar mig.

Men det blev bara en säsong i Finnjollen. Och skälet till det var då Starbåtsseglande Fredrik Lööf.

– Vi var ett gäng som skulle ta oss från världscupen i Palma till EM i Split och mellanlandade i Garda för träningsläger. Vi bodde hos Fredrik. När de andra flög hem en vecka, bodde jag kvar, mest för att jag inte hade råd med flygbiljetten. Senare den sommaren vill Fredrik köra någon form av tvåbåtstest och frågade om jag kunde vara med som sparringpartner. Samma höst hoppade jag in som reserv och därefter fick jag förfrågan om jag ville gasta hela vägen fram till OS.

För många skulle erbjudandet vara en sanndröm men Max var ganska skeptisk till en början.

– Jag hade min väg utstakad och tyckte att jag blev bättre och bättre för varje dag. Kunde jag inte rå på Daniel Birgmark till OS 2012 så skulle jag i alla fall kunna göra det 2016. Men jag hörde mig för med andra kunniga kom fram till att segla med Fredrik var bästa möjliga väg fram till att bli den bästa möjliga Finnjolleseglaren 2016. På de grunderna tackade jag ja.

Beslutet att segla med Fredrik är ingenting Max ångrar, speciellt inte när han efter Starbåtskampanjen gick tillbaka till Finnjollen och insåg hur mycket han hade lärt sig.

Läs resten av intervjun (och mycket annat) i årets första nummer av Search Magazine. Prenumererar gör du här.

Text Search Magazine