Jens Langert är seglande äventyrare, riggare och designer. I tips och trix delar han med sig av smarta lösningar och gammalt sjövett som han stöter på i sitt dagliga arbete med gamla skutor.

Tips & Trix med riggaren

En gång för länge sen skulle vi måla om ett hus. Det var ganska högt och för att komma åt behövde vi rigga en hängställning med hjälp av plankor och rep. En bergsklättrare och jag skulle fixa detta. Jag tog fram trossar, schacklar och sånt jag brukar använda och han tog fram färgglada rep och karbinhakar av aluminium. Båda tittade vi skeptiskt på varandras grejer. Han tyckte mina såg ut som gammal skit som borde slängas och jag menade att hans brokiga bling-bling såg ut som leksaker. Jag bytte i smyg ut hans karbinhakar mot schacklar och strax efter hade han bytt tillbaka igen. Förvirrat tittade vi på varandra och förstod att det här var en kulturkrock och att vi måste prata igenom saken. Han var livrädd för att sitta på en ställning som hängde i rostiga schacklar och jag erkände att jag inte litade på hans lättviktsgrejer. Dessutom förstod jag inte varför han gjorde så konstiga knopar.

Klättrare och sjömän använder olika knopar. Där klättraren lägger en dubbelåtta (Illustrationen ovan) gör sjömannen en pålstek. Varför? Jo, därför att de lärt sig knyta på olika sorters rep. Till sjöss har man mest använt traditionella, slagna rep där tre eller fyra kardeler är tvinnade tillsammans. Klättraren däremot har lärt sig att knyta på moderna rep med kärna och flätat hölje, så kallade mantlade rep. Dessa rep har olika egenskaper. Slagna rep är följsammare och har mer friktion medan mantlade rep är styvare och glattare. Dubbelåtta funkar bra på glatta rep men låser för hårt på slagna. Pålsteken däremot är säker på slagna rep men riskerar att gå upp på ett klätterrep. Eftersom moderna båtlinor ofta är mantlade kan det vara värt att titta mer på hur klättrarna gör.

Det finns också ett tredje alternativ när man vill göra ett fast öga på ett rep. Röringstek är en favorit när man jobbar med riktigt grova tampar eller när man vet att knopen ska sitta länge och man inte vill ha problem när man så småningom ska ta upp den. Den tar lite längre tid att göra eftersom man måste bändsla fast sladden (se bild), men man slipper å andra sidan kämpa med att få upp en hård knut. Röringsteken har också en fördel som gör den helt överlägsen, stående parten i knopen är helt rak och det blir därför ingen försvagning i repet. En knop innebär ju nästan alltid att repet försvagas, ju tvärare böjar desto svagare blir repet (räkna med att repet blir 30% svagare i knopen). Med röringsteken kan man räkna med full styrka. Namnet kommer från röringen, ringen på ankaret där man fäster ankarkabeln. Om du skulle råka trilla in i en tidsmaskin och hamnar på en 1700 tals-fregatt kanske du står där och ska fästa en enorm ankarkabel i ett lika enormt ankare. Lägg då för allt i världen inte en pålstek eller dubbelåtta, utan välj röringsteken. Samma sak om du i nutid ska sätta förtöjningslinor på din brygga och inte vill slita med att pilla upp knutarna när sommaren är slut.

Klättraren och jag fick hängt upp ställningen och målat huset. När vi kommit över kulturkrocken insåg vi att vi hade mycket att lära av varandra. Han visade mig hur man lägger flip knot, alpine butterfly och hur man kan klättra upp för ett rep med hjälp av prusik-slingor. Bra bergsknopar att ha med sig på sjön.

Text och illustrationer: Jens Langert