Navigation & Meteorologi med Lage Larsson - MOLN

Navigation och Meteorologi med Roger Nilson och Lage Larsson är en serie artiklar som behandlar navigation och meteorologi ombord på en havskappseglingsbåt. Här (åttonde delen) gör Lage en djupdykning i ämnet moln. I nästa nummer fortsätter studien. Då med moln som hör hemma här i våra egna vatten och som du, som kappseglare, har stor nytta av att förstå.


Vi har alla fängslats av molnen på himlen. Från den rogivande vackra sommarhimlen med lätta stackmol till det kaotiska och skrämmande mörkret innan åskmolnet är över oss. Molnen är till stor del vädrets spegel. Alla moln har sin fysik och orsak till att just det hänger just där på himlen. Låt inte vetskapen om att det finns närmare 100 olika molntyper om man räknar in alla specialtyper och undergrupper få er att misströsta. En erfaren väderobservatör behärskar ett trettiotal för att göra fullständiga synoptiska observationer som ingår som en viktig del i vädertjänsten. Som kappseglare kan du ha stor nytta av att behärska ett tiotal. Det är dom vi skall vända ut och in på i den här artikeln. Det finns många platser på jorden som har sina speciella moln och vindförhållanden. Jag kommer att nämna några och visa på nyttan av att luska runt bland duktiga seglare på platsen för en kappsegling för att inte missa några finesser.

Figur 1. Molnfamiljen och de latinska namnen är lika över hela världen. Molnen till vänster uppkommer huvudsakligen genom hävning , i låg nivå genomgående då varm mark eller hav värmer luften och får dem att stiga. I högre nivåer kan hävningen starta då bergsmassiv tvingar upp luften. Moln till höger bildas genom avkylning huvudsakligen ån underlaget så fukten faller ut som vattendroppar. I högre nivåer bildar fukten ispartiklar direkt genom olika processer. Molnen i mitten uppkommer genom att luften i ett skikt kommer i svängning eller blir turbulent. De låga molnen samt bymolnet som sträcker sig genom alla nivåer är aktuella för minutaktuella vindförändringar. De medelhöga och ämst de höga molnen beskriver ett väntat väderläge som inom tidsperspektivet era timmar till något dygn kommer att förändra vindförhållandena.

MOLNFAMILJEN

De klart viktigaste parametrarna som bygger moln är fukt, temperatur och vind. I den här artikeln inriktar jag mig helt på hur vindförhållandena där uppe påverkar markvinden. Jag förklarar vidare hur du kan klura ut höjdvinden genom att studera molnen över kappseglingsbanan och därmed få en uppfattning om kommande vindförhållanden. För att förstå de intressanta detaljerna måste vi dock börja mer storskaligt. Vi talar om ”molnfamiljen” och delar in molnen i huvudgrupper utefter i vilka nivåer de ligger (Figur 1). Höga moln finner vi i atmosfären över 6000m. De medelhöga molnen ligger i nivån 2400-6000m. Låga moln håller sig i lägsta nivån, alltså under 2400m. Alla moln har latinska namn och de flesta även ett svenskt. Jag kommer ange båda namnen då de finns. Det finns tre huvudgrupper av moln, stackmoln (cumulus), valkmoln (stratocumulus) och dimmoln (stratus). För att veta i vilka av de tre nivåerna dessa moln ligger får de förnamnen cirrus eller cirro i den höga nivån, alto i mellan nivån och inget förnamn i den låga nivån. Detta ger nio molntyper, resten är undergrupper. Ett specialfall är bymolnet (cumulonimbus). Det är ett upptornat moln som sträcker sig från den låga nivån ända upp till den högre nivån. Det är välkänt och ger kraftiga vindbyar, hagel eller regnskurar och ofta åska. Det är ett moln med mycket energi där toppen kan nå 10 till 15km på våra bredgrader. På sydligare bredgrader ner mot ekvatorn kan den städformiga toppen nå upp till 20km.

En enkel generalisering är att höga moln beskriver påtagliga skeenden som kan förväntas först om 4-24 timmar. Det är inte mycket till precision om man inte kan följa upp det hela under skeendets gång. Medelhöga moln är överlag svårbedömda och ger inte mycken hjälp för att beskriva eventuella väderförändringar. Jag kommer dock att ta upp några fall längre fram. Så har vi de låga molnen där vi har en handfull olika moln som med god trä säkerhet kan beskriva vindförändring inom någon minut till en timma. Här räknar vi också in bymolnet. Det är alltså i den låga nivån vi finner de viktigaste molnen för seglaren att känna till.

MISTRAL


Låt oss börja molnstudien med en seglats från Marseille genom Gibraltar ut till Atlanten och ner genom nordostpassaden följt av doldrums över ekvatorn till Sydatlanten där vi följer Sydamerikas ostkust och över till Kapstaden. Mistral är en hård nordlig till nordvästlig vind som drar ner genom Lyondalen ut genom Marseille och ut över Lyonbukten. Ofta når den via Sardinien ända ner till Sicilien och kan vara i ett till tre dygn. Detta uppstår i det storskaliga väderläget med att ett lågtryck bildas över Lyonbukten och det rör sig mot Genuabukten där det fördjupas. Samtidigt förstärks ett högtryck över Biscayabukten. Vinden kring de två systemen samverkar och genererar nordvinden. Luften är kall och tung och blir likt en fallvind då den säger fart från högplatån över Frankrike ner genom Lyondalen. Bakom det bortdragande lågtycket spricker molntäcket upp och nordvinden (Mistralen) ökar.

Figur 2.1. Mistralvinden är en hård, byig, nordlig till nordostlig vind som är vanlig från senvintern till försommaren. Den sträcker sig från den franska medelhavskusten (främst trakterna kring Marseille) ner över Sardinien och ofta till Siciliens norra och västra kuster. Det börjar ofta med att ett mindre lågtryck bildas över hav strax söder om Marseille. Det rör sig mot Genuabukten där det fördjupas. Flera portioner med kalluft och skurar drar in över Sydfrankrike från England. Dessa efterföljs av ett högtryck som trycker på ån Biscaya. Detta sammantaget plus att den kalla luften torkar ur och sätter fart ( fallvind) ner mot kusten från högplatån Centralmassivet gör att Medelhavskusten drabbas av den byiga och mycket hårda vinden. Inledningsvis drar det ut en del moln och någon skur över kusten bakom det bortdragande lågtrycket mot Genuabukten. När molnen innanför den franska kusten, trots nordvindar, inte driver ut över hav längre utan hela tiden upplöses, då kommer den riktiga hårda vinden igång, oftast över 20m/s, inte sällan dryga 30m/s. Ofta tar det två till tre dygn innan Mistralen avklingar.

Då molnen som återbildas in över Franska rivieran stannar upp vid kusten och inte följer med nordvinden ut över havet kommer den markant hårdaste vinden. Byiga vindar på 20-25m/s är en vanlig toppnotering och vågor som snabbt ökar till 4-6m väl ut från kusten (Figur 2.1-2.2).

Figur 2.2. Den franska vädertjänsten klarar idag av att förutse en Mistral några dygn i förväg. När den riktigt markanta vindökningen sätter in en bit utanför franska kusten har du dock stor nytta av att studera molnhimlen.

Läs resten av texten i årets andra nummer av Search Magazine. Prenumererar gör du här.

Text Lage Larsson

Top