Mange Olsson 1949−2013

Mange Olsson  1949−2013


 

Det var Pelle Petterson som fick Magnus att börja segla på heltid. Magnus hade precis gått ut KTH när Pelle ringde och erbjöd honom en plats i besättningen på båten Sverige. Mange var 27 år och tvekade aldrig att hoppa på seglingen.

Pelle Berättar. – Jag lärde känna Magnus i samband med vår första satsning i America’s Cup. Han var en duktig 505-seglare men framför allt var han nyutexaminerad från KTH. På den tiden fanns inte de navigationshjälpmedel som vi har ombord på båtarna idag och hans främsta uppgift var att göra om analoga instrument till digitalt. Vi köpte en 12mR från Amerika och låg och tränade i Kullavik samtidigt som vi byggde båten Sverige. Sedan följde några underbara America’s Cup år i New Port, Rhode Island, 77-80. Magnus var en glädjespridare och lagspelare. En spelevink i största allmänhet som kom att bli en väldigt kär vän till familjen.

Pelle berättar vidare om många härliga minnen från mästerskap i 6mR och match racing. – Vi blev världsmästare flera gånger i 6mR och vann Liberty Cup i New York. Mange övertalade mig också att hänga med på the Card med orden ”nu har jag slitit och släpat för dig, nu får du hänga med mig”. Jag seglade första och sista etappen och det är helt och hållet Magnus fel, ler Pelle med glimten i ögat.

– Magnus var unik på många sätt. Han var väldigt allmänbildad, älskade att briljera i frågesport och dra historier, men han hade också en annan, väldigt djup sida. Men visst såg man mest av den där killen som fick med sig alla. Magnus har haft jättestor betydelse för mina seglingsframgångar. Han sporrade, peppade, kämpade och såg alltid möjligheterna. Han var fenomenal på att hålla igång gänget i båten.

Pelle berättar vidare att Magnus inledningsvis inte gärna tog på sig ansvaret eller stod i förgrunden när det var presskonferens. Något som senare i karriären blev lite av hans ”grej”. – Mange insåg att det var en viktig del av yrket och även om det dröjde till senare i karriären innan han tog på sig den officiella rollen som skeppare var han med sitt sätt, all sin kunskap och erfarenhet, en naturlig ledarfigur.

Enligt Pelle finns det många skäl till varför Magnus blev en sådan framgångsrik och omtyckt seglare. – Han trivdes så bra ute på havet. Han var väldigt intelligent på alla sätt och vis, erfaren och kunnig. Och han ville vara en vinnare, oavsett om det var på seglingsbanan, mountainbiken eller på skidor. Han älskade att tävla med Vica i backarna tills de båda var helt slut. Mange trivdes verkligen bra med det, avslutar Pelle.

 

Richard Brisius har seglat och arbetat med Magnus i olika projekt sedan 1996. Han är en av grundarna av Atlant Ocean Racing som organiserar och driver seglingsprojekt. Bolaget har bland annat fem VOR-projekt och två vinster på meritlistan; 1998 med EF Language och 2009 med Ericsson Racing Team.

Första gången Richard sprang på Magnus var i Punta del Este 1989-90. Första etappen av Whitbread var avklarad och ett gäng seglare skulle spela fotboll. Det var Sverige mot Finland. Richard, som seglade på den italienska båten Gatorade, fick dispens för att han var svensk. Mange seglade på the Card. Det första gemensamma projektet var EF Language 1996 och därefter följde Whitbread och Volvo Ocean Race men också projekt med Orma-trimaranerna First Hotel, Toshiba, Goretex och hela Oops Cup.

Richard berättar. ­ – Magnus var en av de absolut bästa rorsmännen i världen. Han hade en enorm vilja att satsa så mycket av sig själv som möjligt för att ge energi till teamet. Han ansåg att positiv energi var en väg att nå framgång, och det finns ingen som gjorde det på samma sätt som han. Mange var en väldigt skarp tävlingsmänniska. Han pressade gränserna när det gällde tävling och kappsegling och var inte rädd för att ta risker.

Sträckan mellan Qingdao och vidare till Rio är oförglömlig och symboliserar så mycket vad Mange stod för. Det är ett stort hål i båten. Telefonica Black och Delta Lloyd är också sönder och redan på väg till Rio på lastfartyg. Allt är bara elände. Jag träffar Mange på kajen i hamnen i det här lilla samhället på norra Tawain, mitt under det kinesiska nyåret, och det första han säger till mig är ”det är mycket som är bra också, jag ser mycket positivt i det här Richard”. Hela båtexpertisen menade att det var omöjligt, en stor del av besättningen hade dragit, men han hade bestämt sig. Det var första gången han var skeppare och det är klart att det var oerhört tufft för honom. Men han tog i så mycket han kunde, satsade och gav positiv energi vilket var hans sätt att leda laget vidare. Tänk vilken otrolig känsla att komma till Rio som första båt. Han borde ha fått Jerringpriset för det.

Det är få som förstår hur mycket han har betytt för Sveriges roll inom havskappseglingen. Han är en förebild och ikon i seglingsvärlden. Han har byggt upp ett positivt rykte för Sverige som havskappseglingsnation som kommer att leva vidare. Inte minst genom Mange Olssons minnesfond, som jobbar för att få seglingsporten att utvecklas och växa genom att dela ut stipendier till seglare som i Manges anda strävar efter stora framgångar inom kappsegling.
 
Mange var den mest fantastiska person jag någonsin har träffat, en av mina allra bästa vänner, och en av de största seglarna genom tiderna. Han var en helt unik man som likt ingen annan alltid gav energi, humor och kärlek till alla runt omkring sig. Det är ett verkligt privilegium att ha varit en av Manges vänner, och jag kommer att bära hans arv med mig med kärlek och stolthet för all framtid, avslutar Richard Brisius.

Ett stort tack till Carl-Henric, Göran, Pelle, Hasse och Richard som medverkat till texten. Tack också till Rick Tomlinson och Gustav Morin som bidragit med bildmaterial. Vi vill också rikta ett varmt tack till Magnus stora kärlek och livskamrat Vica Eckeström för hjälp och granskningen av artikeln.

Top