Den väldrillade besättningen ombord Svea går från klartecken till klartecken och avslutade säsongens segersvit med ytterligare en vinst i Medelhavet. Här delar Jimmy Hellberg med sig av hur det är att vare en del av denna jättebesättning.

Säsongens sista tävling för Svea, Ibiza JoySail, avgjordes under fyra dagar. På linjen stod endast två av J Class-båtarna; Svea och Topaz. Arrangören lyckades genomföra tre race i de svaga vindarna på 5-7 knop och Svea vann samtliga. Niklas Zennström, en av tre delägare, stod till rors, medan Bouwe Bekking och Steve Hayles fokuserade på taktik respektive navigation. Jimmy Hellberg ansvarar för backstag/runners (hisnande 36 ton). Luta dig tillbaka och njut av hans historia.

"J-Class är oerhört vackra och mäktiga båtar med en anrik historia, men de är inte alltid lika vackra att baxa runt på kappseglingsbanan. 140+ fot och ett deplacement på runt 180 ton samt ett roder som mer liknar en bromsklaff än ett riktigt roder, gör seglingen minst sagt utmanande.

Båtarna seglas på drygt 30 personer och i princip så har man en eller fler dedikerade personer för varje kontroll; två personer på storskot, två till tre personer på genuaskot, två till tre personer på backstag och ibland krävs till och med två personer på ratten."

Killen ute på spinnakerbommen ger lite perspektiv på hur stor båten är, och hur lång spinnakerbommen är. Foto: Jimmy Hellberg

"Alla kontrollinor och skot ligger på stora hydrauldrivna vinschar. I mellanvind och uppåt är krafterna gigantiska och då är det kritiskt att besättningsarbete och styrning synkas perfekt för att manövrarna ska bli snabba, smidiga och inte minst säkra. Det krävs mycket träning för att få 30 män/kvinnor att fungera som ett självspelande piano i varje manöver. Inför varje regatta tränar vi sex timmar om dagen på vattnet i upp till en vecka. Utöver det är det ett par timmars förberedelser inför varje dags segling och ett par timmars meck och prepp efter segling och avslutningsvis debreif i någon timme. Det är ett seriöst program som ser till att man är rätt mör lagom till regattan startar."

Utsikten från den 53 meter höga riggen. Foto: Juanpa Marcos, fördäckare

"Jag är ansvarig för trimmet av backstagen, och jag har alltid hjälp av en person som släpper på det gamla backstaget. I gippar i mellan- och hårdvind har jag ytterligare en person som hjälper mig med att köra min vinsch med rätt växel och timing så jag bara kan fokusera på att snabbt och säkert få hem backstaget.

Under en gipp spottar vinschen ur sig 220 meter tamp i minuten - missar man i tailingen blir det override. Efter det, när backstaget väl är ansatt efter en manöver, måste man snabbt på med ytterligare ett eller två varv för att inte dras med in i vinschen när gamla lovart släpps av och nya lastas upp. Misslyckas jag och får en override sätter det stopp för hela manövern. Missar jag att lägga på varv så kan händerna bli köttfärs och i värsta fall trillar masten ned. Inget av dem scnarierna vill jag va med om, inte heller vara skyldig till. ”Inte fucka upp” är ett mantra jag ofta repeterar för mig själv."

Lätt att missa men det står en fördäckare på 1,90 framme vid foten av focken. Foto: Jimmy Hellberg

"Lasterna är som sagt gigantiska på dessa båtar. Kicken kan bli upp till 10 ton och mina skräckinjagande backstag ser ofta 36 ton. Jag försöker att inte tänka på konsekvenserna om något går fel. Men det är lättare sagt än gjort, alltid när vinden ökar så är jag på helspänn, och trots att min position inte är speciellt fysiskt krävande, är jag helt utmattad i slutet av seglingsdagen av den mentala anspänningen.

Men jag har det ändå lätt jämfört med personerna längre fram i bussen. Just bakom masten har vi pitten, en liten yta på några få kvadratmeter. Där trängs tio stora vinschar och nästan lika många personer. I manövrarna går såväl hydraulik som människor på högvarv, och ordet ormgrop beskriver situationen ganska bra, men på något mirakulöst sätt finns det ordning, precision och flow i kaoset. Det är alla träningstimmar som givit resultat."

23-åriga svenska Jenny Gustafsson är en av genuatrimmarna. I det skotet är det uppemot 8,5 ton. Foto: Jimmy Hellberg

"Men gänget som är riktigt hardcore är killarna som härjar framför masten. Ett av redskapen som ska hanteras är den 60 fot (!) långa och 120kg tunga spinnakerbommen. Den kommer farande med en väldig fart i gipparna och sveper över däck lagom i huvudhöjd för att nya gajen ska kunna kopplas i. Det är inte för intet som fördäck kallas för ”the warzone” - här är det hjälm på, alltid. Jobbet de utför är farligt på riktigt, för att inte tala om hur oerhört fysiskt det är, och som grädde på moset, ofta extremt blött. Tänk er själva att ta ner en genua på 430kvm som väger 400kg, tillverkad i grov och mycket stum 3Di-duk som inte alls viker sig när man försöker få grepp om den, det är som att försöka få tag i en vägg ungefär. Just det; sa jag att fördäck är smalt och utan mantåg? Sedan hanterar de också de cirka 1000kvm stora spinnakrarna. De väger i teorin runt 130kg när de är torra, men det spelar mindre roll för de är alltid blöta. Dessa monster ska packas efter varje nedtagning oavsett hur mycket det blåser, eller hur hög sjö det går på kryssen, och allt arbete sker på däck, framför masten. Inget arbete sker under däck på dessa båtar.

Så är det, i korta drag, att segla en J-Class."

Redaktionen tackar Jimmy för denna spännande och helt unika inblick från besättningsarbetet.

Några av svenskarna när Svea vann Maxi Worlds 2023. Foto: Privat

Nästa års VM i J-Class går av stapeln i samband med America's Cup i Barcelona. Första träningsregattan är planerad till den 3-4 oktober. Världsmästerskapet drar igång den 7 oktober och finalen seglas den 11 oktober. Det är ingen tvekan om att Svea med besättning har siktet inställt mot guld.

Vackra Svea. Foto: Sailing Energy