Huvudskär i Stockholms södra skärgård är i själva verket en hel ögrupp med uppemot 200 öar, kobbar och skär. På lite avstånd är de knappt skönjbara över havet - den före detta fyrplatsen är mest en hägring vid horisonten.

När man kommer närmare antar arkipelagen emellertid allt tydligare konturer, med fyrtornet som reser sig över röda stugor, en spretig växtlighet och skyddande laguner där det båtburna friluftslivet har en populär naturhamn.

På Huvudskär har det bott människor i minst 700 år. Det har varit fiskare, jägare, tullare, lotsar och fyrvaktare. Några fastboende finns inte längre, men tullhus, lotshus och bagarstuga finns kvar.

Huvudskärs Historia

Ögruppen blev redan på medeltiden ett viktigt kronohamnsfiske och det var huvudskärslagen från 1450 som kom att reglera allt strömmingsfiske i Stockholms skärgård under flera sekel. I huvudsak  iskades strömming och torsk, dessutom bedrev man säl- och fågeljakt. Huvudskärs fiske överfördes 1533 från Kronan till Tyresö slott, som dock mot avgift till slottsägaren fick fortsätta fiska som förut.

Huvudskärs fiskelägen ansågs vara tillräckligt välbesökta för att behöva ett kapell, varmed ett sådant först uppsattes på Ålandsskär 1646. Kapellet flyttades dock  kort därefter till Lökskär. Av protokoll från 1711 framgår att huvuddelen av fiskbodarna då låg på Lökskär. Tre bodar fanns på Malmskär och fem på Ålandsskär. Många av de som fiskade kom från Åland, men sedan torskgrunden arrenderats av en grupp fiskeriköpmän från Stockholm som förbjudit andra att fiska där, valde ålänningarna att inte mer återkomma. Året 1710 drabbades fiskarna hårt av den då härjande pesten, endast fem av stockholmsfiskarna återvände sedan pesten avklingat. I samband med rysshärjningarna 1719 brändes all bebyggelse men det mesta återuppbyggdes. Kapellet som återuppfördes kom dock senare att flyttas till Dalarö där det fungerade som postkontor innan det revs.

Den äldsta av de nu kvarvarande bodarna har en vindflöjel med årtalet 1749. En ny lotsled inrättades 1826 mellan Mellan-Rökan och Sköt-Rökan och vidare över Fjärdlångfjärden och Jungfrufjärden in mot Stockholm. Den fungerade som en reservlotsled och båtar som behövde lots skulle signalera vid "Bommarna" (Västerbommen, Järnbommen och Österbommen). Första fyren samt en lotsstation med fast personal tillkom på 1880-talet, likaså en bemannad tullstation. En skola anlades på ön 1884 och det fanns även ett postkontor, ett hundratal personer bodde då på Huvudskär.

En livräddningsstation för båtar i sjönöd inrättades 1944 och under andra världskriget blev Huvudskär en första landningsplatsen för många baltiska flyktingar. Livräddningsstationen flyttades 1973 till Ornö, men kustbevakningen är emellanåt uppankrad. Under andra världskrigets ofredsår flyttade de flesta till fastlandet, kvar blev militära positioner, en väderleksstation, samt en livräddningskryssare. Några fast boende familjer fanns ännu på 1950-talet. Den sista barnfamiljen hette Andersson som efter sju år på Huvudskär med ansvar för tillsyn, väderleksrapporter och sjöräddning flyttade till Fjärdlång 1957.

Tullstationen nedlades 1925 och lotsstationen 1942 och när gamla fyren ersattes med en ny 1931, flyttades fyrvaktarstugan som var sammanbyggd med fyren till Stockholms norra skärgård och den gamla fyren revs.[2] Lotshuset och Tullhuset som är skärets två största byggnader har varit tjänstebostäder åt respektive yrkesgrupp. Det senare drivs sedan 1972 som vandrarhem i Haninge kommuns regi.

Segla till Huvudskär

Öarna är välbesökta av fritidsbåtar, som främst lägger till nära Kronobryggan på huvudön Ålandsskär och sommartid går reguljär båttrafik till Huvudskär från Dalarö. Bor gör man på vandrarhemmet i Tullhuset eller i någon av Losthusets två lägenheter.

Huvudskär är sedan 1972 ett naturreservat som förutom Ålandsskär ägs och förvaltas av Skärgårdsstiftelsen. Ögruppen ligger ca 13.5km från Utö och 9km från Fjärdlång.

KOORDINATER: 58°57'45.6"N 18°34'9.7"E