Rota och Marocko

När vi väl lämnade Rota efter reparationerna hade vi som vanligt inte vinden på vår sida och det blev till att tugga motor redan från början för att jobba ikapp en del av den tid vi förlorat. Humöret var dock på topp efter vad vi såg som en exceptionell lagning av vårt mastproblem och att vi nu faktiskt tuggade på mot vår nästa destination. Det var bara att vi inte riktigt kommit överens vad nästa destination skulle bli. Vi stod inför två alternativ; antingen seglade vi direkt mot Gran Canaria (något som Oscar väldigt gärna ville) eller så tog i ett stopp i en av filmhistoriens mest famösa städer, Casablanca (något jag var väldigt inställd på).

Efter att ha sett filmen Casablanca kände jag att ett stopp i den här staden var ett måste. Det enda var att varje gång vi nämnde något om ett stopp i Casablanca, var responsen den samma. Både Oscars, Filip Åbergs och mina föräldrar undrade vad vi skulle dit och göra och rekommenderade oss att hoppa det. Jag tyckte mest att de var föråldrade fossiler som inte hade någon uppskattning för lite spänning. Det skulle som vanligt visa sig att gammal är äldst och att det inte riktigt var något att se (det var kanske inte riktigt lika idylliskt som i filmen), men jag ångrar inte att jag upplevade för mig själv och vissa upplevelser var faktiskt positiva.

Seglatsen dit var seglingsmässigt inte speciellt underhållande, då den inte involverade speciellt mycket segling utan mest motorgång. Vi fick dock se en hel del häftiga grejor. Bland annat delfinerna som sköt som torpeder under båten och enbart lämnade vita vattenvirvlar efter sig, medan båten bröt mot vattnet och fick algerna i vattnet att skina upp som små dioder på vattenytan. Det var en otroligt häftig syn och vi stod länge och beundrade på fenomenet. Vi stötte även på en haj mitt ute på havet, för att inte glömma de två havssköldpaddor som låg och simmade längs med båten ett tag. Det vi inte stötte på dock var fisk! Efter att ha köpt fiskeprylarna i Chipiona var vi fyllda med förhoppningar om att snart dra upp en 20 kg tonfisk. Efter att läst en del bloggar var det tydligt att man bara stoppade ner draget i vattnet och vips så drog man upp en fin firre några sekunder senare. Alla bloggare är lögnare… vi hade spöt i vattnet alla ljusa timmar på dygnet och fick inte ett napp. Det skulle ta ett tag innan vi fick någon fisk.

I närheten av hamnen närmast Casablanca; Mohammedia (Casablancas hamn har man sagt ska bli klar nästa år… de senaste tio åren) började vår AIS bråka och vi får sicksacka motströms in mot hamnenen för att undvika alla fiskebåtar som skulle ut och tjäna sitt levebröd. Väl i hamn började vi ta in intrycken av Marocko. Som sagt blev det lite olika, både positiva och negativa intryck. Hamnen i Mohammedia blev den som bjöd på mest positiva intryck. Vi hade köpt med oss lite mutwhisky i fall att det skulle behövas för att smörja en process eller två, men till vår stora förvåning kom det inte på tal om några mutor utan allt sköttes mycket professionellt och korrekt och framför allt smidigt. Jag tror nog att det var en av de bättre bevakade hamnar vi kommer besöka också, det fanns dubbla grindar vaktade av uniformerade vakter och runt tornade det upp Berlinmurlikande murar kring hela komplexet. Vi passade även på att fylla på våra dieseltankar, då det var halva priset som gällde på bränslet!

Utanför grindarna var det något helt annat som gällde. Där var det kaos som rådde. Även om Mohammedia är välmående efter mycket oljepengar, är det inte direkt någon ordning på stan som gäller. Vi blev snabbt upplockade av en vänlig själ som kunde guida oss genom kaoset visa oss vägen till de platser vi skulle till; bankomat och taxi. För denna tjänst tyckte han att ett arvode på 200 kronor var passande. Det tyckte inte vi, men av någon anledning betalde vi ändå. På väg i taxin såg jag med spänning fram emot Casablanca och vad det skulle ha att erbjuda. Det blev en besvikelse, den marockanska maten, som jag gillar så mycket, smakade halvdant, den fanns ingen mystik bara smuts och folk försökte konstant sälja på en hasch.

Vi bestämde oss snabbt att vi drar härifrån så fort som möjligt. Det blev bara ett snabbt stopp på Casablancas motsvarighet till NK, Medinan där man kunde hitta allt från Gucci till Lois V, till förmånliga priser och utan någon som helt bytesrätt eller garanti och sen snabbt till moskén för att uppleva en glimt av vad jag trodde det skulle se ut i en, i alla fall, stor del av staden. Vyn där var fantastisk och nu kan jag säga att jag gjort Casablanca och avråda alla andra från att åka dit, utan hålla sig till filmen istället. Med andra ord ångrar jag inte stoppet. Jag nu är lite äldre och kanske lite klokare.

Text: Mathias Juhlin