Att göra ”triangeln” tillhörde redan på 1500 talet det vanliga för att få ihop det tre handelsrutterna som innefattade Europa-Afrika-Karibien och åter till Europa. I dag seglas rutterna av fritidsseglare även om rätt många inte slutför hela triangeln med egen besättning. Återresan öster ut över Atlanten till den vanliga hamnen i Horta på Azorerna kan bli betydligt tuffare än seglingen väster ut från Kanarieöarna till Karibien. Seglingen väster ut sker i ett behagligt klimat med goda temperaturer i både vatten och luft. Visst kan det bli lite blåsa av och dagar med vind i näbben men man kan från början välja en väg utan några större strapatser. En omfattande beskrivning av väder och rutter kan du läsa om i Destinaion Västindien, del 1 och Destination Västindien, del 2. För att få tillbaka båten till Europa från en behaglig tid i Karibien under vintermånaderna så är det rätt många som tar båten på handelsfartyg eller anlitar en betald besättning att segla hem den.

Artikeln är skriven av Lage Larsson, född 1946. Lage har haft ett särskilt intresse för marint väder, speciellt med inriktning på kappsegling, under hela sitt aktiva båtliv. Hans första båt var en egen eka för att ro till skolan i Kristinehamns skärgård.

Att välja rätt väg och tid för att segla åter från Karibien till Europa

De flesta lämnar Karibien från sena april och under maj månad. Väntar man ytterligare någon månad kan tropiska cykloner börja dra in över ögruppen redan i juni. Även om cyklonerna inte utvecklas till orkaner så kan det bli rätt stökigt med blåst, skyfall och höga vattenstånd i hamnarna.  Karibiska övärldens bästa tid är från november till och med maj. Från maj är det ju Europa som börjar bjuda på det bästa vädret. Det innebär att bästa tiden att ta sig väster ut mot Europa på bästa sätt utgörs av ett ganska snävt tidsfönster under några tidiga vårmånader.

Search Korsar Atlanten. Foto: Fredrik Schenholm

Hur man tänker ta sig tillbaka öster ut beror mycket på varifrån man ämnar starta och vad som är slutpunkten hemma i Europa. De större yachterna med besättning och motorresurser som oftast har Medelhavet som distansmål går raka spåret från Karibien och in genom Gibraltar. Ofta med en överbåge norr över för att slippa så mycket som möjlig av nordostpassaden i näbben. Därmed hamnar man i lugnare vatten och sparar bränsle i högtrycksgördeln som består av Bermuda högtrycket och det Azoriska högtrycket. Att enbart segla utan några direkta motorresurser den vägen är chansartat. Du får med rätt stor sannolikhet vind huvudsakligen framifrån då O-NO passaden är klart förhärskande den första tredjedelen för att därefter till stor del hamna i högtycksgördelns svaga växlande vindar. 

Att slå nya transatlantiska segelrekord med start från New York och målgång tvärs Lizard Point vid Cornwalls kust i England är en helt egen historia som vi inte tar upp i detalj i den här artikeln. Här krävs nämligen omfattande väderuppföljning, stora resurser och en planläggning utöver det vanliga. Det är ingen lätt uppgift att välja bästa väg. Kortaste vägen kommer att gå över Nova Scotia och Newfoundland. Söder där om till havs kan du lätt glida ur den fina medströmmen från Golfströmmen och få Labradorströmmen mot dig. Gynnsammaste förliga vindar kan du förvänta dig under tidiga våren då risken tyvärr föreligger för isberg ända ner till 40°N så långt Labradorströmmen når söder om Newfoundland, se figur 1.

Figur 1. Om man tänker segla ut från New York eller norra Amerikanska ostkusten över mot Engelska kanalen kommer man att ställas inför många hänsynstaganden. Kortaste vägen (den gröna linjen) från New York kommer att gå över både Nova Scotia och Newfoundland. Om du ämnar ge dig i väg under våren eller tidiga sommaren gör du klokt i att börja på en betydligt sydligare bana. Den Canadensiska istjänsten utfärdar dagliga isvarningar där man markerar varje isberg och dess drift. Under just maj månad kan Labradorströmmen i extrema fall dra ner isberg ända ner till 40°N. Även om du skulle vara dumdristig nog att ge dig in i isområdet markerat med den blåa streckade linjen får du ingen behaglig segling. Strömmen mot dig, ofta dimmigt och enbart några plusgrader i vattnet. Mysigare längre söderöver i Golfströmmen med närmare tjugo gradigt vatten och några knops medström. Med lite tur är det just i gränsen mellan Labrador strömmen och Golfströmmen du kan få se valar. Där finns nämligen gott om mat. Vist blir det längre med den sydligare banan men sannolikheten att slippa undan från tidvis riktigt hårda N-NW vindar i början av seglingen blir större.

Search Korsar Atlanten. Foto: Fredrik Schenholm

Genom att studera PILOT CHARTS https://www.offshoreblue.com/navigation/pilot-charts.php ser man tydligt varför Azorerna sedan segelfartygens tid varit den stora anhalten för både ut och inresa från och till Europa. Ögruppen ligger nästan perfekt till för de flesta rutterna. Det gör att Azorena har haft en god handel och erbjudit alla farkoster goda bunkringsmöjligheter. Efter den långa segelfartygens era  fortsatte man leva gott på Atlantens alla valfångare. Under världskrigen var även hamnarna etablerade flottbaser för de allierade. Det fina klimatet med lagom värme och lagom fukt gör att det mesta växer och det året om. Det är lätt gjort att tro att eftersom ögruppen fått sätta namnet till ett av världshavens omfattande högtryck att det aldrig regnar. Det passerar många regnområden även över dessa öar eftersom vädret varierar och Azoriska högtryckets centrum ligger söder om öarna. Lågtryck och fronter bryter med intervaller ner Azoriska högtrycket som vandrar både söder men också ibland norr över. Under månaderna mars-juni ligger ofta själva högtrycket centrum 250-400M söder om Azorerna. Det innebär att idag med möjlighet att ta emot bra prognoser även under seglingen är Azorerna inte en given anhalt. Om man orkar och kan bunkra kan man få gynnsam och vettig segling från Bermuda till franska kusten eller direkt in i Engelska kanalen genom en rutt norr om Azorerna. Oftast kan man finna en period i maj och en bit in i juni då Atlantens västvindbälte lugnar ner sig men fortfarande ger förliga vindar. Låt oss gå igenom några inte ovanliga väder utveklingar under vår och försommar på Nordatlanten.

Search Korsar Atlanten. Foto: Fredrik Schenholm

Vi börjar i passaden in mot de Karibiska öarna som från mitten av mars, april, maj och kanske en bit in i juni är stadig från en SO-NO riktning hela vägen förbi Bahamas in mot Floridas ostkust. Likaså raka vägen upp mot Bermuda även om du i början av tidsperioden bör vara beredd på att ännu någon vinterkallfront med omslag till hårda W-NW orkar ner över trakterna kring just Bermuda. Något man bör planera för och tänka igenom om man tänker gå mot och angöra Floradis ostkust är den kraftiga Golfströmmen som nästan alltid står mellan kusten och Bahamas. Bredden på den nordgående strömmen på 2-4 knop är ca 60M där den är som kraftigast. Vilket innebär att med en fart av 6 knop genom det området far du norr över hela 20-40M. Om vinden står frisk till hård från norr bör du inte försöka passera området över huvud taget. Vind mot strömmen bygger krabb och synnerligen stökig sjö. Eftersom detta väderläge är något sjöräddningen i området fruktar utfärdas fleratlet högupplösta prognoser för området på VHF. Missa inte dessa förutsägelser, se figur 2.

Figur 2. Golfströmmen är som kraftigast i sin västra del. Det innebär att strax utanför Hamnarna utmed södra Floridas ostkust kan den stå nordgående på 3-4 knop. Om man inte tar detta i beaktande kan man få problem och helt missa hamninloppet då man kommer utifrån utan att räkna in den kraftiga nordliga avdriften. Att över huvud taget planera segling i Golfströmmen och främst norr över i en hård nordvind avråder man från i det väderprognoser som utfärdas av kustbevakningen. Kraftig vind mot strömmen bygger nämligen hög och mycket krabb sjö.

Om du ämnar gå direkt från någon av Floridas kuster med eller utan Bermuda som delstopp kan du med dagens utvecklade prognostjänst kolla upp vädret de första 10 dygnen med relativt bra träffsäkerhet. Den förhärskande vinden under den bästa perioden (mars-juni) är S-W eftersom du blir liggande strax norr om högtycksgördeln. Främst under början av tidsperioden drar fortfarande kall luft med hårda vindar, bakom lågtrycken från Newfoundland vidare ut över Nordatlanten, ner över norra Florida och ut och förbi Bermuda. Den kalla luften får ytterligare energi från det relativt varma havet. Den hårda N-NW vinden blir synnerligen byig och bygger kraftig sjögång ända upp ifrån Nova Scotia. Det här mycket jobbiga väderläget att starta med kan hålla i sig upp mot en vecka innan högtyckspåverkan kommer åter och sjöhävningen lugnar ner sig. Det kan vara klokt att inte gå raka spåret utan ta en något sydligare bana och sikta på punkten 33°W40°N innan man svänger upp mot Azorena. Det blir en omväg på bara ca 100M men ger dig en rätt stor chans att närheten till Azoriska högtycket ger dig en lugnare överfart.

Search Korsar Atlanten. Foto: Fredrik Schenholm

Det finns många seglingsbeskrivningar över lite olika rutter över till hamnen i Horta på ön Faila men få hur man lämpligast tar sig vidare till dit sitt mål i Europa. Om vi antar att du skall ta dig upp till Engelska kanalen för vidare resa så kan vi för enkelhetens skull dela upp beskrivning i tre typiska väderlägen. Man kan även särskilja tre olika tidsaspekter när man tänker företa seglingen. Tidigt under våren, främst mars och april har vi ännu en livlig aktivitet av lågtrycken på Nordatlanten. Huvudlågtrycken tar oftast en bana som ligger väl norr om rutten Azorerna-Engelska kanalens mynning. Det innebär att de förhärskande vindarna är SW-NW. De klart kraftigaste vindarna får man i samband med och bakom kallfronterna där man kan få stormstyrka i W och NW vinden. Biscaya är välkänt för kraftig och svår sjöhävning i dessa väderlägen. Atlanten står ju helt öppen för vågbildning ända från Grönland, samtidigt som man får en förstärkt tratteffekt av den Spanska och Franska kusten. Under den här perioden bör man vara noga med sin planering och följa upp vädret noga eftersom det kan bli en jobbig resa. Finns tendens till lågtrycksbildning på en kallfront då den svänger in mot Engelska kanalen kan du hamna bakom det med hårda N vindar under några dygn, se figur 3.

Figur 3. Bilden visar de tre förhärskande vädermönstren som styr vädret på Nordatlanten. De vandrande lågtrycken över de norra delarna, Azoriska och Bermuda högtrycken samt passadvinden söder där om. Bilden visar ett medelvärde som är rätt karakteristiskt för vår och försommar som är en bra tid för att segla åter mot Europa. Att gå den raka vägen från Karibien och in i Medelhavet är en rutt lämpad för motorgång. Svaga vindar i näbben från passaden eller nästan vindstilla under högtyckspåverkan. Den rödstreckade linjen direkt mot Azorerna innebär oftast svaga till måttliga vindar. Första biten dikt bidevind i passaden. Därefter flera dagar i variabla högtrycksvindar och med lite tur vrider vinden över mot tjänliga förliga vindar in mot Azorerna. Det vanligaste är att dela upp resan i två etapper. Först går man mot Bermuda med bra fart i passaden. Ni kan mötas av en kallfront då ni närmar er Bermuda med en ökande SW som slår om till NW. Några tuffa dagar innan man är framme. Efter några daga med bunkring återstår en av de vanligaste rutterna över till Azorerna. Den skall inte underskattas. Om du väljer att segla över i ett väderläge då kallfronter drar ner över området kan de med tidvis hörda SW-NW vindar påverka dryga halva resan. I NW vinden blir vinden byig och sjöhävningen påtaglig. Du kan också med lite tur hamna i ett väderläge där högtycken ger behagliga förliga vindar hela vägen.

Search Korsar Atlanten. Foto: Fredrik Schenholm

Går vi fram några månader till slutet av april och in i maj börjar aktiviteten att lugna ner sig något på Nordatlanten. Landmassorna börjar värmas upp över Östeuropa upp över Ryssland samtidigt som Azoriska högtrycket förskjuts norr över. Detta leder rätt ofta till en period om några veckor med en ”blockering”. Inom meteorologin menar vi att lågtrycken på Atlanten inte orkar fram och in över Västeuropa. I dessa lägen kan det vara lönande att hålla sig väl väster ut på resan norr över och ta sig in mot SW England då blockeringen börjar släppa. 

När sommaren nått Europa under juni och juli vet vi av erfarenhet att den kan bli solig och högtrycksbetonad eller ostadig med ständiga regn och lågtryck som på ett pärlband vandrar in över främst Västeuropa. Att ange någon förhärskande vindriktning under de här sommarmånaderna är svårt. Däremot bör man vara medveten om den förhärskande ”Portugisen” som är en envis och tidvis hård nordvind utmed Portugals kust. Med den allt varmare sommarperioden över Eberiska halvön bildas ett onfattande värmelågtryck över centrala Spanien. Portugisen laddar upp redan i inre Biscaya som en ostvind, drar som en hård byig NO vind runt Kap Finister och fortsätter som en hård nordan ner utmed hala Portugals kust.  Att ta en avstickare på hemvägen för att se Portugals kust från söder och mot norr under sommarhalvåret kan bli riktig jobbigt. Portugisen kan sträcka sig omkring 200M väster ut från Portugals kust innan den avklingar. Att beskriva olika vädermönster för Engelska kanalen och Nordsjön får eventuellt bli ett helt eget kapittel, se figur 4.

Figur 4. Hur man lämnar Azorerna och vilken plats man skall till in mot Europa styr naturligt vis rutten. Då det gäller vädret under just vår och försommar finns inget klart mönster förutom ”Portogisen” som är en envis nordan som står utmed Portugals kust och är synnerligen hård runt Cap Finister. Att ta sig upp utmed Portugals kust då värmelågtrycket över Eberiska halvön ger den envisa nordan blir ett hårt stampande. Inte sällan sker en ”blockering” vilket innebär att de Azoriska högtrycket sträcker sig ända upp mot de Brittiska öarna och stänger av de förhärskande SW vindarna. Att gå nästan rakt norr över från Azorerna och vänta in att trycket från Atlanten bryter ner det blockerande högtycket kan vara ett sätt. En blockering bruka hålla ca 2 veckor.

Text: Lage Larsson