Nina Edlund Tjernberg S-165

Posted on February 18, 2009 @ 20:34:46
Posted by: Admin

Under juli månad varje år samlas världens bästa vindsurfare på Kanarieöarna för att tävla i speed, wave och freestyle. För Nina Edlund Tjernberg, S-165, är det fjärde året i rad hon är med på PWA-touren.

Hur kom du i kontakt med vindsurfing?
Mina föräldrar flyttade till Lomma och började vindsurfa när jag var nyfödd. På den tiden fanns en surfshop i Lomma. Mamma köpte sina första grejer där och när hon surfade satt vi ungar på brädan med flytväst, antingen bak eller fram på nosen och det var ju himla kul. När vi blev större, runt 10 år, fick vi prova själva. Min sex år äldre syster Lisa prövade förstås först. Jag och Marie hakade på lite senare.

Vart surfade ni?
Vi bodde precis vid havet, i Habo Ljung i Lommabukten, där det är långgrunt och plattvatten. Vi körde mest fram och tillbaka till en början men när vi såg Kristoffer Living och hans kompisar på vattnet upptäckte vi att man kunde köra freestyle. Då var jag 16 och vi systrar delade på en utrustning. När en körde fick de andra två sitta och vänta på stranden. Bäddat för bråk! Vi fick sponsring av Wallén Active sports och jag köpte en freestylebräda och det blev genast mycket lättare att öva trick. Man lärde sig av folk på stranden, jag körde mycket med två killar från Lomma och Bjärred, Ola och Fredrik. De har pushat mig jättemycket!

Vad kör du helst?
Freestyle är min grej eftersom jag har växt upp där det är mycket plattvatten och lättvind men jag tycker det är jättekul med wave. Åker jag utomlands försöker jag alltid att åka till ett ställe där man kan köra wave. Hellre till Sydafrika och Australien än Isla Margarita. I freestyle nöter man väldigt mycket och övar samma sak gång på gång. I freestyle måste man ta sig an hela tiden och i wave är det bara att köra. Det är himla skönt att segla vågor där allt bara kommer till en. Det är mer kraft, vind och vågor och det är kul!

Första freestyletrick?
Jipp. Helikopterslaget höll jag på med väldigt länge och sedan började jag med willy skipper och det satte jag sådär halvbra men det var väl de första. Volcano lärde jag mig rätt fort och sedan tog det ett år innan jag satte spock, enhandsspock och spock 540, grabby och framåtloop. Flakan tog ett år att lära sig. Och då tränade jag rätt mycket innan jag satte den säkert. Jag brukar alltid träna på det jag känner för men när man tävlar måste man se till att kunna vissa saker. Framåtloopen var läskig att lära sig och det tog tid. Nu tränar jag den på fel håll också, styrbord, och switchtricken.

Det finns hela tiden något nytt att lära sig. Men har man lärt sig vissa trick är det lättare att gå vidare och lära sig andra. Kan man till exempel spocken, som jag tycker är första steget, kan man lära sig allt möjligt.

Hur många svenska tjejer kör freestyle i Sverige?
Jag, min syster Marie, Emma Johansson och Anna Jönsson. Sedan finns det ju många yngre tjejer som är på gång.

När började du tävla?
När jag var 16. Det var NM på Öland. Jag kunde jipp och helikopterslag och med lite tur kunde jag sätta duckjipp och kanske willie skipper. På den tiden var vi 5 tjejer som var med och Cecilia från Öland vann alltid. När jag var 19 åkte jag ner till Gran Canaria för att träna. Det var andra gången jag surfade utomlands, vi hade en riktig surfsemester och jag laddade på framåtloop. Tjejerna jag lärde känna där nere övertalade mig att vara med och tävla. Jag ställde upp och det var rena hysterin, det var kul men oseriöst. Jag var skitnervös, hade bara 5 minuter och var inte van vid att tävla. Allt gick så snabbt, jag har för mig att jag var överriggad i ett heat och underriggad i ett annat och sedan var allt över!

Du fick blodad tand?
Jag hatade faktiskt att tävla efter det. Två år framöver tyckte jag tävlandet var pest och pina men jag pressade mig ändå till att göra det. Mycket nervositet och stress. Vindsurfing är egentligen en spontant sport som man inte gör på en speciell tidpunkt. Det blir konstigt när det blir så himla organiserat, man ska ut, göra ett visst antal manövrar på 5 minuter och sedan vänta på nästa heat. Man laddar upp så mycket spänning i kroppen och när man går ut blir man alldeles darrig. Nu har jag lärt mig att tänka på att det är kul och på det man är bra. Jag har nu varit med i 4 år och det känns som om jag utvecklas och blir bättre och bättre men jag håller ungefär samma placering. Alla andra blir ju bättre de också. Tävlingarna blir jämnare och jämnare.

Tävlar du både i freestyle och wave?
Vågen är lika bra att köra när man ändå är där och det gör jag bara för att jag tycker att det är kul! Där känner jag inte lika mycket press. Fast man blir ju arg när man förlorar. Det är inte lika mycket trim i wave, där är det mer vågridning och hopp.

Favorittrick i wave?
Man vill ju alltid göra en hög framåt. En sjyst vågridnig och en sjyst cutback och några arials är ju aldrig fel.

Bakåtloop?
Det finns ingen tjej i Sverige som gör bakåtloop men först blir jag! Jag var nära att sätta den för 2 år sedan men sedan har det bara gått utför. Det svåra är att landa rätt, det är lätt att över- eller underrotera. Men det kommer!

Freestyletrick?
Man måste alltid köra säkert och göra de lättare tricken först som man vet att man sätter. Det finns de som är jätteduktiga och bara laddar på det allra svåraste och de kanske inte alltid sätter dem och då vinner en annan som egentligen gör de lättare tricken. Man ska ha en hög lägsta nivå. Volcano, framåt, spock, spock 540 och flaka, de fem tricken satsar jag på och sedan kan man göra vissa trick 2 gånger.

Hur känns det att tävla mot syrran (Marie)?
När vi var yngre var det mer strid men nu har det lagt sig. Vi har aldrig fått tävla mot varandra utomlands. Vi försöker alltid att pusha och hjälpa varandra och det är jätteskönt. I Sverige är det högre konkurrens för här vill vi båda vinna. Jag vill ju hellre att Marie ska vinna än någon annan tjej fast helst jag!

Vad driver dig mest?
Jag tycker det är jätteskoj med vindsurfing och alla vindsurfingkompisar. Man mår så himla bra. Det är det som gör att det är roligt. Jag gillar att vara ute i naturum, vindens krafter. Vi är rätt målmedvetna i vår familj, har lätt för att drömma och följa våra drömmar och göra så gott vi kan. Jag började tävla för att få sponsorer för att jag skulle kunna surfa mer. Nu på senare tid känner jag att jag vill göra något för vindsurfingsverige, det driver mig. Det är inte helt lätt. Genom vindsurfing möter man många ungdomar och det är kul att hjälpa till och få fler att upptäcka sporten. Hjälper man dem växer vindsurfingen och då hjälper man både sporten och sig själv. Hade jag inte haft systrar och nära vänner som vindsurfar hade man kanske släppt det lättare men nu blir man påmind hela tiden av alla nära runt omkring hur härligt det är. De kommer hem och berättar var de har varit och vad de ska göra och då känner man att det där vill jag också vara med om. Man kan åka iväg varje sommar och tävla och åka utomlands tre månader om året till Sydafrika, Maui eller Australien. Många har sina vänner, äter middag, går ut och festar men vi upplever verkligen mycket, är ute och reser och umgås på så många andra sätt. Många av mina vänner är spridda över hela Sverige och jag träffar dem oftast utomlands.

Hur funkar det med icke vindsurfande vänner?
Jag har mina barndomsvänner kvar och så står jag mina kusiner väldigt nära. Jag träffar dem emellanåt och då är allt som det brukar vara. Men man träffas inte jätteofta. Familjen är van och tycker det är helt ok. De brukar komma och hälsa på. I år var mamma nere i Sydafrika.

Tävlar du på hemmaplan?
Det finns inte så många tävlingar i freestyle i Sverige och i år har det varit extra dåligt. Det är svårt att få folk att engagera sig och hjälpa till. Jag är tävlingsansvarig för freestyle och wave. Meningen är att jag ska ge stöd åt folk som arrangerar tävlingar. Tyvärr verkar intresset för att tävla i Sverige inte vara så stort. Frågan är om man ska försöka utveckla en annan form istället för tävling. Det hade varit kul om folk ville engagera sig mer! Det blir en ond cirkel för då blir det heller ingen som vågar arrangera tävlingar. Det har varit så under flera år. Öland blev inställd, SM blev utan vind och nästa tävling är inte förrän i september i Göteborg och sedan hoppas jag på en vågtävling innan säsongen är över.

Det är relativt få som tävlar, vad beror det på?
Det är få som får stöd och det blir dyrt med utrustning och att resa runt och tävla.

Säsongen 2008?
Vi startade året i Sydafrika. Efter hemkomsten i våras jobbade jag på vindsurfinggymnasiet i Varberg. Jag spenderade en månad på Kanarieöarna och har i princip precis kommit hem. Jag försöker satsa mer på sponsorer nu, jag jobbar en hel del med resereportage, har kontakt med olika fotografer vilket är riktigt kul och spännande. I vinter kommer vi att åka iväg igen, antingen till Australien, Brasilien eller Maui.

Nina är sponsrad av Walléns sport, GUL watches, North Sails, ION essentials och Nikita. Hon tillhör team Sweden och F2:s internationella team.

COMMENT