19hundrasjuttiofem Binge Eliasson

Posted on December 28, 2008 @ 19:03:07
Posted by: Admin

VIDEO OF THE MONTH

Binge Eliasson var bland de första i Sverige att upptäcka surfingen och det är nu dryga 30 år sedan han köpte sin första surfbräda och paddlade ut bland vågorna vid Ocean Beach i Kalifornien. Då anade han säkert inte hur många timmar i vattnet som väntade honom och hur många platser i världen han i framtiden skulle besöka med brädan under armen. Search fick tillfälle att ställa några frågor till denne surfpionjär och insåg snart att ett möte med Binge är som en spännande lektion i både geografi och surfhistoria.

Du är född och uppvuxen i Stockholmstrakten. Hur kom det sig att du ville börja surfa?
Vi hade ett sommarställe på västkusten utanför Uddevalla och mycket kretsade kring havet. Pappa var en utav de första att ta dykcertifikat. Det var 1959 och fösta året de utfärdades över huvud taget. När jag var en sådär 13 år började jag tävla i trissjolle. Jag gillade verkligen allt som hade med vatten att göra, snorkla, dyka och segla. Jag var omkring 15 år när jag började hitta riktiga surftidningar på pressbyrån i Stockholm. Det var därifrån jag blev surfsugen.

När stod du på en surfbräda för första gången?
Det dröjde ända till 1975. Det var första året jag var över i Amerika för att tävla i utförsåkning. Efter säsongen bestämde jag och en kompis att vi skulle börja surfa. Vi åkte ner till Kalifornien och hyrde oss ett rum i San Diego på Ocean Beach. Gick till biblioteket och lånade en surfbok, köpte brädor och våtdräkter. Boken kom från Australien och handlade mest om allt farligt i vattnet som man skall försöka undvika som surfare. Hajar och maneter. Mer information än så fanns inte att få tag i. Vi såg de andra surfarna på stranden och tyckte att det där verkade ju ändå inte så svårt så vi paddlade ut där på Ocean Beach. Första dagen fick jag brädan i huvudet och åkte till sjukhuset och sydde 8 stygn. Rummet var bara hyrt i 2 veckor och jag ville naturligtvis surfa mer. Jag ringde hem och pappa tyckte jag skulle prova att köra med badmössa. Jag hittade en med blommor på. Bak på mössan skrev jag Swedish Surf Team. Jag är troligen ensam om att ha lärt mig surfa i San Diego med en blommig badmössa på huvudet. Efter en vecka åkte vi till några kompisar i Del Mar och där stod jag upp på brädan och åkte på en våg för första gången. Efter de två första veckorna vart vi sugna på mer surfing så vi bokade in oss på en 2 veckors resa till Hawaii. Där gick det ganska bra och jag blev hyfsat duktig.

Nästa resa gick några år senare till Pamplona och efter att ha sprungit framför tjurarna bar det vidare till Biarritz för en veckas surfing. Året därpå samma sak. Biarritz. Vid den här tiden började jag vindsurfa mycket och var med i landslaget i vindsurfing. Jag köpte min första Windglider 79 och var med på Windglider VM 81 i Ungern.
Ungefär samtidigt hamnade jag återigen på Hawaii. Där gick vindsurfingtävlingar med Robby Naish. Nu började det bli riktigt stort med vågor och hopp inom vindsurfingen och en tysk kille, Jürgen Hönscheid, körde på en Funboard. Alla andra, Robby Naish och alla Hawaiianer, hade bara kapat sina brädor och satt på två fenor. Funboard var något helt nytt! När jag kom hem började Funboard att ta fart även i Sverige och vi gav oss ut här hemma för att leta vågor. Janne Ekstedt, en kompis, hittade Nynäshamn Torö. Vi började vindsurfa där nere men jag släpade alltid med min surfbräda från 75, om i fall att. Vindsurfing kan ju vara så hopplöst. Det visade sig att det gick hur bra som helst att stå och surfa i Torö och till slut var surfbrädan det enda som kom med ner till stranden. Vindsurfingprylarna blev liggande.

Var det många surfare i vattnet vid den här tiden?
Det var jag och Janne och sedan dök Henio och Caggen upp. När Janne startade Svenska Surfingförbundet stack han med ett gäng till VM i England 85. Det fanns alltså en liten grupp människor som hade börjat surfa och som man träffade under 80-talet. Första tävlingen jag var med i gick på Irland 88. Det är enda gången jag faktiskt trott att jag skulle drunkna när jag surfat. Vi hade så eländigt mycket vind, säkert mellan 20 till 25 sekundmeter rakt in mot stranden. När det blåser så mycket är det tufft att ta sig ut och det gäller att paddla och dyka under alla vågor. Det var oktober månad och jag var inte vältränad och hade inte heller paddlat mycket. Heaten var 15 minuter långa och det tog säkert 14 minuter för mig att komma ut. Jag var helt slut men jag vände mig om och det kom en våg som jag paddlade på, hoppade upp och ramlade av direkt samtidigt som leachen från foten lossnade. Där blev jag liggande, långt ute till havs utan bräda och helt utmattad. Ingen såg mig för jag var redan långt ifrån tävlingsområdet och jag trodde faktiskt inte att jag skulle orka ta mig iland. Till slut drev jag i alla fall in på en liten sandstrand och där låg också min bräda, helt oskadd. Brädan var helt ny, specialbeställd från Kalifornien. Det är farligt att bli för trött när man är ute och surfare.

Har du varit med i fler tävlingar?
Jag var med på EM i Skottland 93. Jag var en halv poäng från att gå vidare men blev utslagen direkt. Jag fick senare lära mig att jag förlorat poäng då jag inte åkt med vågen tillräckligt långt. Efter det var jag med i EM i Portugal och ställde upp i masterklassen med killar i åldern 35 +. Vi fick halvhyfsade vågor under tävlingen med ganska stökiga förhållanden. Jag gick vidare till finalen och kom till slut på fjärde plats. Den bästa placeringen någonsin för en svensk! Nästa större tävling jag fick tid att åka på var VM 2004 i Ecuador. Det ville jag verkligen inte missa, Ecuador är ett land man bara måste åka till och det är ju guld att kunna få göra det under en tävling. I och med att jag surfat och rest mycket kände jag en hel del folk redan och det hela blev mycket trevligt. Jag firade 50 år där borta! Efter det var jag på EM 2005 och nu senast i år på EM i Biarritz som coach för landslaget. Tävlandet har verkligen varit skoj. Man har fått åka utomlands och träffa andra surfare med samma intressen som man sedan har umgåtts med och lärt känna.

Utrustning, är det viktigt att hitta rätt bräda?
Absolut. Många väljer att titta på proffsen men de brädorna funkar sällan. Det blir inget flyt i surfingen. Det stora problemet är att man inte vet om man har en bra bräda eller inte. Vi har sällan tillräckligt mycket erfarenhet och det tog ett tag innan jag själv hittade rätt. Jag ville ha en bättre bräda och fixade först en från Irland som jag inte kunde surfa på alls. Efter det ville jag skaffa det bästa som fanns i brädväg. Visste att Tom Curren fick brädor från en kille som jag ringde upp och jag fick honom att specialdesigna en bräda till mig som jag inte heller blev riktigt nöjd med.

På den tiden fanns det en duktig kille på Surfer Magazine som hette George. Han skrev om surfbrädor, design och vad man ska tänka på så jag kontaktade honom och berättade att jag bor i Sverige, så här ser det ut och jag letar efter en bräda som gör att jag kan surfa så bra som jag kan. Vem skall jag vända mig till? Han sa direkt att den absolut bästa shapern för det där det är Bill Stewart på Stewart Surfboards. Jag ringde upp Stewart och han gjorde 2 brädor till mig som han skickade till Irland 88. Året därpå var jag i Kalifornien och träffade honom och sedan har vi umgåtts jättemycket. Jag har varit med honom och shapat brädor och kunnat ge mina synpunkter vilket är kul, vi har även rest runt i världen och surfat ihop. Jag har lyssnat mycket på honom och alltid kört mycket längre och större brädor än mina kompisar och jag tycker fortfarande att han har rätt. De större brädorna har hjälpt mig att surfa bra på den nivån jag är. I EM i Portugal, där jag blev fyra, hade jag en lång bräda på 7.2 fot. Den var ungefär 30 cm längre jämfört med de andras och jag hade mycket lättar att få upp farten på min.

Jag tycker fortfarande att det är jätteviktigt med brädor. Våtdräkter säger sig självt, ju bättre våtdräkt desto längre kan du vara i och surfa. Har man en kortare bräda blir det lättare att svänga då man kan trycka runt den. Vill man få fart måste man ha en längre bräda och få i railen på brädan och det är något vi svenskar ofta har problem med då vi är vana vid skateboard. En längre bräda tvingar en att surfa bättre.

Behöver man fler än en bräda?
Många har fler men jag försöker ha en bräda. Om vågorna är dubbelt så höga som jag själv är paddlar jag inte ut och surfar. Jag har en bräda som funkar för nästan allt, ganska lång samtidigt som att den är otroligt lätt att svänga. Fördelen med fler brädor är att man har en reserv om en går sönder.

Bästa surf?
Flera stycken men jag kan nämna ett speciellt tillfälle. Jag och Henio åkte båt i Indonesien 98. Vi åkte på nätterna och kom fram till en ny strand på morgonen och surfade hela dagen. Vi fick enormt fina vågor och det var så skönt att åka den där båten.

Du har rest mycket?
Det har blivit en del. Någonstans på 90-talet surfade jag 5 kontinenter på 2 månader. På många ställen känner man folk som gärna lånar ut sina brädor vilket är smidigt så man slipper släpa dit en egen.

Favoritställe?
Det är så mycket som man kan räkna in i ett ställe. De absolut bästa vågorna har jag haft i Indonesien. Jag har haft otroligt fina vågor på Kanarieöarna också.

I år har du coachat svenska landslaget i surfing. Är det något som du kommer att fortsätta med nästa år?
Vi ska ha årsmöte i slutet av mars och då blir det en ny styrelse. Nästa år är det VM i Portugal. Vi får se vad som händer. I år var vi fullt lag till EM. Det var 15 som tävlade men utav dem var det 8 som aldrig hade tävlat förut. Jag tror det är bättre med en mindre grupp som har tävlat tidigare och att de som åker verkligen är där för att tävla.

Kan man träna annat än surfing för att bli bättre?
På somrarna ligger jag och paddlar på brädan i en liten vik. Paddlingen är viktigt och jättejobbig om man är otränad. Sedan kan man styrketräna och prova olika svängar på skateboard.

Till slut. Vad var det med surfingen som fick dig att hålla på alla dessa år?
Jag tror det var Torö. Där fanns en möjlighet för oss att surfa och ha det bra även på hemmaplan varje vår och höst. Däremellan åkte man på resor och det blev meningsfullt att hålla på. I början var vi ensamma bland vågorna vid Torö och det var ju speciellt på sitt sätt. Jag har haft det bra med eget företag där jag har kunnat flytta runt mina jobb och styra arbetstiderna till morgon eller kväll. Surfingen har gett mig så många sköna upplevelser och vänner och jag tycker fortfarande att det är väldigt skoj att surfa.

Foto: Binge Eliasson