Det finns många knäppgökar och det finns många ambitiösa yngre seglare som sliter hårt för att ta sig till sina mål. Alexander Nuija är nog båda delarna, att sätta sig och ro ett helt maraton, dvs 42195 meter på roddmaskinen är ingen lätt utmaning. Att sen försöka antyda att han inte var först i lasergänget med den dumma idén, gör det knappast bättre. Alexander skriver på sin mycket läsvärda blogg NinjaSailing följande:

42195…
42192, 42187 långsamt, olidligt långsamt började klockan räkna neråt. Det tog inte lång tid innan svetten började lacka och jag började fundera på vad jag givit mig in på. För lite mer än ett år sedan hörde jag om hur Wigfors på roddmaskin hade rott samma sträcka som ett maraton.

Tiden kommer jag inte ihåg men jag minns att jag imponerades av den. Sedan dess har jag gått och tänkt att det är någonting som jag också skulle vilja göra. Idag gjorde jag slag i saken och satte mig på roddmaskinen för att ro en maraton. Dock med en betydligt mer blygsam tid än Wigfors. Tidigare har jag som längst rott två mil och nu skulle jag dubbla det och lite till.

Målet var att hålla ett snittempo som låg under 2min/500m. Det såg lovande ut, tills jag tog tag i handtaget och började ro. Efter den första milen började jag få perspektiv på hur lång resan skulle bli. När klockan tillslut hade räknat ner var enda meter klev jag nöjd av maskinen och insåg att jag hade ont i baken, riktigt ont.

Jag klarade inte av att stå upp så jag lade mig ner på rygg, en dålig idé då det bara blev värre, jag rullade över på mage och låg där tills den värsta smärtan gått över. Då började jag fundera på varför man gör så här mot sig själv och kom inte på något bra svar mer än att jag nu är väldigt nöjd.

Alexander Nuija