RASMUS MYRGREN

Mars 02, 2012 @ 22:41:45   Foto Miami Rolex OCR: Daniel Forster

Screen-shot-2012-03-02-at-23

Det häftigaste med det här är att det blev tio race vilket är tio timmars segling och i mål är det en hands avstånd som avgör. Då inser man vilka extremt små marginaler det är i idrotten. Det är det första Rasmus säger när jag ber honom sammanfatta regattan i Miami och det är när Rasmus berättar som man förstår att regattan faktiskt var ännu jämnare en resultatet redan avslöjar. Rasmus Myrgren har inte ens varit hemma en vecka när han tar sig tid att prata med oss mellan en föreläsning på Bosön (inför våra seglargymnasieelever) och olika åtagande på Båtmässan i Göteborg.



 Det var i slutet av januari. Den gamla säsongen hade knappt hunnit avslutas när den nya rivstartade på allvar med världscuptävlingen i Miami. Alla OS-klasser var inbjudna och många i det svenska landslaget tog sig till andra sidan Atlanten för att möta flera av världens bästa seglare. För Rasmus betydde det att återigen ställas mot britterna Paul Goodison och Nick Thompson samt argentinaren Julio Alsogaray.


 Även om ambitionen innan regattan som vanligt var att fightas om en pallplats fanns det några osäkra moment för Rasmus. - Om jag får välja så väljer jag stora vågor. Det är absolut en av mina starka sidor att på undanvinden balansera båten i vågorna. Då tappar jag sällan placeringar utan brukar tvärtom kunna segla ifrån. I Miami är det väldigt platt i bukten med enbart korta vågor och oftast lätta vindar. Jag visste att jag var lite för tung och försökte faktiskt banta några kilo dagarna innan, berättar Rasmus. Det var just problemen med att hitta känslan i de korta vågorna som Rasmus tror låg bakom att han i första racet tappade på undanvinden och en topp tre placering blev till en sjunde plats. Men efter den inledande frustrationen ökade vinden under dag två och tre och Rasmus seglade hem tre raka segrar. - Jag var väldigt nöjd med mina starter. Jag brukar annars kunna vara lite seg just i startögonblicket men det funkade riktigt bra den här gången. Jag är extra nöjd eftersom det var ett av målen för mig och min tränare Steve att jag skulle prestera bättre i starten och den första fjärdedelen av racen. Vi jobbade även väldigt mycket på att förbättra vårt samarbete ute på vattnet som vi hade många bra diskussioner kring och tog stora steg framåt med. De avgörande och stora regattorna är många i år inför OS och för mig var det viktigt att vårt samarbete skulle utvecklas. Det känns skönt att veta att vi är på rätt väg.


 Efter en stabil grundserie med mycket bra placeringar för Rasmus var det nu dags för finalseglingarna som avgör vem som får segla i medaljracet. Under första dagen blåste det näst intill inget och det enda racet som startade fick avbrytas i brist på vind. Även om Rasmus gärna hade sett att just detta race hade fullföljts eftersom hans närmsta konkurrenter, engelsmännen och argentinaren, låg långt bak i fältet. Dagen efter blev det tre seglingar som avslutade finalserien. - Det var nu, vilket var bra att det kom upp, som jag började visa att jag hade problem när det inte handlade om att jaga utan att styra racen. Istället för att segla mitt race började jag förhålla mig till de andra. Jag började fatta andra typer av beslut, fullföljde inte i alla lägen mina vägval och började även kompromissa i mina taktiska övervägande. Det straffade sig. Speciellt i dessa förhållanden måste man våga ta skiften fullt ut och inte börja tveka. Som tur var hade jag ganska bra fart på undanvinden vilket gjorde att jag klarade mig hyfsat.


 När det var dags för de tio bästa seglarna att göra upp om pallplatserna i medaljracet var det de ovan nämnda fyra seglarna Rasmus, Paul, Nick och Julio som alla hade chansen att ta hem segern. Detta otroligt jämna utgångsläge gjorde att ingen hade råd att släppa den andre i de återigen mycket lätta vindarna. - Jag tror jag är lite ”safe” i min seglingsstil så när starten gick valde jag att starta i lä om hela klungan. Nick var lite för ivrig och trycktes upp mot lovartsbåten, tvingades tjuvstarta och var därmed borta från täten och det blev vi andra tre som fick göra upp om segern. Första kryssen var lite jobbig och jag rundade som femma eller sexa vilket gjorde att jag även var ganska stressad på länsen där dessutom Paul och Julio låg etta och tvåa. Som tur var började de bråka med varandra vilket gjorde att jag kunde ta in mycket och låg trea strax bakom vid gaten. Eftersom vi var så fokuserade på varandra kom de andra ikapp på kryssen och några gick om men jag rundade precis efter Paul och framför Julio. Jag satsade allt på att segla om Paul vilket gjorde att vi hamnade långt ut på högerkanten medan Julio seglade mer rakt på. Paul gippade, kanske en halvminut efter mig, vilket jag tror var utslagsgivande mellan oss två eftersom han därmed gick miste om det lilla extra trycket jag fick. Själva målgången tror jag faktiskt avgjordes av att jag fick en lite halvsurf på de svallvågorna som alla följebåtar förorsakade och kunde sträcka fram nosen precis före Julio, säger Rasmus nöjd.


Rasmus är väldigt noga med att hela tiden påminna om att det i slutändan, just som den här gången, kan vara några få centimeter som fäller avgörandet. - Tio centimeter kan man tycka att man kan hitta var som helst på banan. Har man den inställningen från början kan man segla upp sig flera placeringar bara på grund av denna mentala inställning. Det gäller att jobba väldigt hårt på varje millimeter. Varje sekund varje hundradel är så fruktansvärt viktig! Kolla youtube-länken i slutet för att se vilket klipp Rasmus har valt för att komma ihåg detta.


 Att Rasmus första världscupseger skulle kännas som en revansch för OS-seglingarna 2008, där Paul Goodison seglade bort Rasmus från pallen för att säkra sin egen guldmedalj, vill Rasmus inte riktig kännas vid. - Det är klart att jag är extremt glad över vinsten men det var inget jag behövde för att bygga upp mitt självförtroende. Jag tror att det var jobbigare för Paul att hamna bakom mig än att det var viktig för mig att vinna över just honom.


Förutom Rasmus var det flera andra av svenskarna som placerade sig bra. I Laserklassen seglade Emil in på 17 plats med två starka andraplatser från grundserien tätt följd av Jesper Stålheim på 18 plats. Fredrik Lööf med gasten Max Salminen seglade in som nummer två och bevisade återigen att han tillhör den absoluta världsklassen med ytterligare en pallplats i internationella sammanhang. Johan Tillander och Björn Allanson hamnade på en 11 respektive 13 plats bland finnjollarna, Carl P Sylvan och Otto Hamel seglade in på en 17 plats i 49er och Anna Kjellberg och hennes besättning slutade på en 14 plats i damernas matchracing. Härnäst väntar Princess Sofia Cup på Mallorca och Hyèresregattan i Frankrike i slutet på april.


Text: Johann Knigge




1


Screen-shot-2012-03-02-at-23.38






Kommentera

Security Image

LÄS SENASTE NUMRET

Search Magazine #3 2014. Foto Xaume Olleros/PSI/Volvo Ocean Race

DE FEM MEST LÄSTA

Foto Sam Victorin

606-klassen introducerar ledarspinn...

Snart är det dags för Nordiska mästerskapen i 606 och för första gången i Sverige introduceras ledarspinnakern. En seglingens motsvarighet till ledartröja...

Robline Solo Challenge 2014. Foto Dan Sjunnesson

Mera kappsegling! Varför inte testa...

Det börjar dra ihop sig till säsongens sista segling för landets shorthanded-en...

Foto Search Magazine

Allt på Sjön i Gustavsberg den 29-3...

PM Allt på Sjön   Prova på ...

ORC C med två svenska besättningar på pallen. Foto Pavel Nesvadba

Dag 6 – Slutrapport ORC World Champ...

Om nu sjöställ, stövlar och sydväst skulle packas ner ska de ju också...

Lysekil Women´s Match

Lysekil Women´s Match, highlight!

Det blev en rafflande avslutning av Lysekils Womens Match med två svenska besättnin...




















x