ST Barths Catacup är en otroligt fin regatta att vara med på. Atmosfären är trevlig och alla hjälpsam när båtarna skall tas ut ur containrarna och monteras ihop på den vita sandstranden. Dyningarna rullar in och slår med lugnt och jämnt tempo medan loungemusiken hörs från strandbaren.

Organisationen består av ett gäng “locals” som gör det här för att de tycker det är kul. De är helt otroliga som har fixat hela arrangemanget med 57 stycken F18 (tydligen anmälde flera hundra sitt intresse att komma men max var satt till 50) och de briljerar i att dra in massor av sponsorer. Allt från de lokala hotellen, biluthyrningsfirmor, containercarriers (som tog oss hit) och flygbolag som trafikerar ön. Till vår lycka har de även fått med Nikki Beach så vi har ett coolt ställe att hänga på, och Canal+ som filmar.

Vinden, solen och vågorna

Första dagens fria träningsseglingar bjöd på många spektakulära vurpor. Våghöjd på drygt 2,5 meter och en vind som var uppe i ca 10 m/s gjorde att man fick sjukt hög fart nerför och det var svårt att inte köra in i vågen framför. Andra träningsdagen hade vi rejkat masten lite mer än vanligt och fick då bättre lyft i gennakern vilket underlättade enormt och båten gick att pressa fullt ut igen. Den som vinner kommer antagligen ha seglat här tidigare då både vågor, navigeringen och vindarna kommer vara knepiga runt öarna. Vi är t ex lite rädda att gå för nära surfen och andra vet nog bättre hur man förhandlar med den et c.

Tävlingen

Enorm konkurrens med massor av bra seglare. Mischa Heemskerk vann tidigare i år A-cat VM och har setts med fyra olika storsegel redan. I jakten på fart hade han en stor med förliket satt i velcro så han skulle kunna prova lite olika skärningar enkelt. Carolijn Brouwer vann Texel i år och även om hennes 2-åriga son tar mycket tid så har hon en kämparglöd och fokus som är få förunnade. Yvan Bourgnon seglade med en illgrön Nacra 20 runt udden när ORMA 60 inte gav tillräckligt med buzz. Han jobbar tydligen på ett projekt att segla runt jorden på en 21 ft beach cat (man borde skämmas för att inte ha klämt GR med en F18 ännu). John Casey är en framgångsrik Amerikan som inte gör annat än seglar F16, F18, X40 och Melges 24. Kike Figueroa är världsmästare i Hobie 16 och mycket framgångsrik Tornadoseglare and the list goes on and on and on med 19 nationer representerade. Själv seglade jag med Dany Paschalidis (GRE), en OS-seglare som dessutom har 5 EM titlar och 2 VM i Tornado. Själv är jag glad amatör som har blir allt mer road av prestandakappsegling för varje år som går.

I första seglingen fick vi till en bra start och en super första kryss vilket gav oss en spik. Andra seglingen gick inte lika klockrent när gennakerns nedhalsinfästning lossnade men vi fick en 9:a följt av en 6:a. Därefter en tredjeplats och en andraplats. En segling kvar där fyra båtar kunde vinna regattan (en strykning); Kike (10 poäng), John Casay (10 poäng), vi (12 poäng) och Mano Bolougne (15 poäng).

Sista seglingen kom vi iväg fint. Rundade första märket som 6:a med våra tre huvudkonkurrenter bakom oss. Tyvärr fastnade vi i två vindhål på banan och fick se oss omseglade av samtliga tre och fick ytterligare en 9:a...

Kändes lite tungt att bli 4:a totalt efter den starten men samtidigt uppnådde vi vårt mål med en topp femplacering så vi borde vara nöjda trots allt. Våra skandinaviska kompisar Janne Riihala och Petter Karlberg seglade allt bättre under veckan och trots att det kändes som om vi hade ett litet övertag i början bemästrade de elementen så elegant i slutet av veckan att alla eventuella skillnader var som bortblåsta. Det underlättade givetvis med bra besättningar i form av Kalle Kask (7:a OS 49er ) och Johan Gnospelius (talangfull multi-usefull-seglare).

F18 är ganska viktkänslig och inför VM 2013 måste vi förutom lite segelutveckling också trimma vår personliga vikt ganska rejält. Vi väger nu ca 20-25kg mer än de andra teamen vilket är lite väl stor skillnad.

Over and out,

Team Bushi GRE/SWE77